Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1856, sida 1

— Låtom oas nu bryta upp, sade Raymond; — solen börjar redan sjunka mot horizonten. Inom sex timmar är det natt; jag skall dessförinnan hafva fallit, om det är Guds vilja. Raymond fattade Vandrusens arm och passerade förbi arbetarne med ett utseende så gladt som i hans fordna lyckligaste dagar. Vandrusen försökte se lika lugn ut som sin vän, och sade i förbigående till nybyggarne: — Vi skola på grefvinnans ordres göra en liten rekognoscering österut. Vi träffas i afton, go vänner. XX. Sedan vi nu sett de unga män, som bildade den lilla kolonien, i ruset sf sina passioner rasa mot hvarandra, ehuru de omgåfvos af talrika fiender — otämjda naturkrafter, vilddjur och vilda menniskor — mot hvilka de väl behöft förena sina kraftnr, vilja vi nu berätta, hvad koloniens qvinnor säga och göra i samma ögonblick. Vandrusen hade lemnat grefvinnan Aurore, sedan han, såsom vanligt, talat med henne från andra sidan häcken utan att gå in i den lilla trädgården. Augusta och hennes syster hade hört samtalet och sade, sedan Vandrusen aflägsnat sig: — Det var en förträfflig plan af herr Vandrusen; min bror, som så väl förstod sig på jordbruket, skulle tyckt mycket om den. — Följ mig till skuggan, Augusta, sade den unga enkan; — der kunna vi med större nöje samspråka om vår ös jordbruk. Du har studerat det i en god skola. .