De fridlöse på Java. Af Möry. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Hvad betyder då detta bref? frågade Raymond. . — Läs det, så får ni se; det? är helt enkelt . . . Men hvarför envisas ni att icke emottaga det? Känner ni grefvinnans handstil? — Nej, svarade Raymond torrt. — Ni ser emellertid, att utanskriften är ställd till er .... Vandrusen, sade grefvinnan Aurore till mig, — haf godheten att lemna detta bref till grefven. Raymond tvekade ett ögonblick, men sedan han öfverlagt med sig sjelf, hvad han borde göra, sade han i bestämd ton — Nej, vid ett sådant tillfälle som detta, bör jag ej läsa det. Jag har afslutat min räkning med det förflutna . . . af mina minnen återstår blott den skymf, som blifvit mig tillfogad; den är skrifven med elddrag i min själ . . Behåll brefvet; det skulle heltvisst endast reta mig ännu mer. Jag anar, hvad det innehåller . . . hon har gjort sitt val . . behöfver ej inhemta, hvad jag redan vet. Vandrusen räckte grefven brefvet ännu en gång, men denne vägrade med en så bestämd åtbörd att emottaga det, att den unge holländsks nybyggaren ansåg det bäst att sticka brefvet tillbaka i gördeln. . Jag