Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1856, sida 2

de fria händer att är 1856 uppträda på norra krigsteatern med den kraft, som konung Oskar önskade. Men den brist på framgång, som åtföljt de första underhandlingarne, anbefallde varsamhet. En skenbart ovigtig beskickning tjenade till förevändning för att knyta nya förbindelser. Direktören för kejserliga muserna i Paris hade i Stockholm låtit begära konungens porträtt för galleriet i Tuilerierna. I Okt. 1855 afskickades porträttet med baron Bonde, som är känd för att ega konungens förtroende. Detta ombud hade mer än en svårighet att bekämpa. I kejsarens omgifning funnos personer, som förut utsått misstroende till svenska hofvet och nu framställde baron Bonde nästan som en rysk spion. Samme person, genom hvars händer de förra underhandlingarne, gått, uppträdde nu i Tuilerierna, för attjskingra tviflet på kon. Oskars uppriktighet, och lyckades verkligen deruti. Kejsaren, som efter en granskning af den honom tillsända promemorian funnit Sverge ega större krigiska hjälpmedel, än han föreställt sig, och nu kommit till den åsigt, att vestmakternas ansträngningar under nästa fälttåg borde riktas mot Ostersjöprovinserna, visade sig hågad att beträda den väg, som kon. Oskar för honom öppnade, och då bar. Bonde underrättade kejsaren, att konung Oskar ämnade erbjuda honom serafimerorden, såsom ett bevis på sina politiska sympatier, emottogs detta med mycket välbehag. Kort derefter ankom amiral Virgin till Paris med den nämnde ordensdekorationen, och general Canrobert afsändes till Stockholm. Dennes synliga ärende var att öfverräcka konungen hederslegionens insignier, men egentliga ändamålet med hans beskickning var att förvissa sig om sinnesstämningen inom landet. De sympatier, han, såsom representant af vestmakternas politik, mötte på sin väg, och de hedersbetygelser, hvarmed han öfverhopades, gåfvo honom härom tillräckliga upplysningar. aa 0