Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1856, sida 2

stunden torde icke vara långt borta. 2 Utrikes Nyheter. ENGLAND. Regeringen har nedsatt en kommission af generaler för närmare granskning af de fakta, som innefattas i det utlätande, som afgifvits af Sir John Mac-Neil och öfverste Tulloch beträffande missbruken inom den militära administrationen på Krim. Enligt hvad Times upplyser består denna kommission till stor del af utlefvade gubbar, som äro föga i stånd att behörigen uppfylla sitt värf. Times nämner fyra, som tillsammans räkna den respektabla åldern af. 249 år. Meningen med denna åtgärd kan derför icke gerna vara någon annan än den att skydda vederbörande för följderna af de upptäckta felstegen. IIr Roebuck har ock häraf funnit sig föranlåten att föreslå ett tadelsvotum emot regeringen. öfverhuset fungerar i vissa fall som ett slags högsta domstol, hvarför det ligger vigt derpå, att det finnes inom huset åtminstone några pärer, som besitta juridiska insigter. Det har också i alla tider varit brukligt att utmärkta jurister upphöjts till pärer, och då de saknat förmögenhet att upprätthålla sin nya värdighet, har staten fått bestå medlen dertill. Ofta har den nye pären förunnats en ansenlig pension, icke blott för sig, utan äfven för sina efterträdare i päriet. Detta pensioneringssystem har vid flera tillfällen blifvit skarpt och rättvist klandradt. För att undvika detsamma hade regeringen uppgjort den planen, att för sådana jurister, af hvilkas kunskaper och talanger man hade behof i öfverhuset, inrätta ett lifstidspäri, då staten ej behöfde släppa till något appanage åt nya adliga ätter. Ryggar nu regeringen tillbaka för aristokratiens motstånd och öfverger iden att rekrytera öfverhuset med lifstidspärer, så står frågan på samma punkt som före Parkes utnämning. Times föreslår, såsom bästa utvägen att förlika alla meningar, att en parlamentsakt grundar inom öfverhuset en speciel juridisk komitt, uti hvilken jurister kunde inträda och äga säte och stämma med titeln af lord, utan att dela sina kollegers privilegieri öfrigt. FRANKRIKE. Det påstås med anspråk på tillförlitlighet, att päfven lofvat komma till Paris för att döpa det väntade kejserliga barnet, om detta blir en prins. Man läser i en korrespondens från Paris af den 25 Februari: Början är nu gjord och, som man ser af telegrafunderrättelserna, en solid början. En af de befullmäktigade betecknade i en salongs situationen med dessa ord: Vi skola börja mycket fredligt med en coup, såsom fransmännen pläga uttrycka sig, i midten af vår bana skola vi finna betydliga svårigheter, för att likväl — och det stär fast — slutligen få fred. Ryssarne finna sig mycket svikna i afseende på engelsk-franska alliansens ställning, och till sin stora förtret finna de, att de förhoppningar, de byggt på ytterligheter och salongsrykten, varit alltför sanguiniska. Kejsaren har fast beslutat, — jag har denna lugnande underrättelse från den tillförlitligaste källa, — att icke frånträda förbundet med England. Vår dynastis och Frankrikes framtid ligger uti alliansen med England, sade han nyligen uti en förtrolig krets, min onkels stora fel var, att han icke insåg detta, och det blef Frankrikes olycka. Med England äro vi kontinentens bekerrskare och vi vilja äfven förblifva det. För öfrigt har kejsaren, vid sitt sednaste samtal med baron v. Brunnow, icke gjort någon hemlighet af sin innerliga öfverensstämmelse med England, och sålunda förklarar sig äfven lord Clarendons tillförsigt. Kejsaren anser baron v. Brunhow för den utmärktaste statsmannen ibland de här närvarande diplomaterne, efter honom