Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1856, sida 2

de nya, en man vanhedrande pligtbegrepp, som i förhållandet emellan förmän och underlydande, syfta att sätta den blinda lydnaden i stället för sjelfständigheten, stödd på hörsamhet inför lagarne, och till och med sträfva att utsträcka sin tillämpning utom tjenstens område och in på det borgerliga lifvets: för junkerpartiets växande oförskämdhet: för den tilltagande böjelsen för obskurantism och stel dogmatism med tillhörande samvetstvång bland lärareständet; för det hårdnackade motståndet mot alla reformer — med ett ord, för detta så kallade inre Ryssland, som trycker på oss som en nattmara. För allt detta hafva vi att tacka den onaturliga vänskapen: ty det har antingen från Rysstand kommit öfver till oss, eller, om det funnits här förut, blifvit genom dess omsorg närdt och omhuldadt. Skulle detta icke vara nog, så kunna vi tillägga, att vi hafva detta sålunda insmugglade inre Ryssland att tacka derför, att en tidning med den s. k. Svenska Tidningens karakter och tendenser i Sverge kan finna en enda prenumerant.! Den sednaste frasen är vil något skarp och har tydligen undfallit vår förf:e i hetsigheten, men det är dock ej mer än svar på tal för den ohejdade öfversittareton, hvarmed Sv. Tid:n drifver sina satser, uppenbarligen efter mönstret af den krigskonst, som gör bullersamma och hotande demonstrationer, för att dölja svagheten i det inre. Det är, såsom bekant, Ryssland, som isynnerhet med fördel drifvit denna krigskonst, och vore vi ej rädda för att af Aftonbladet blifva kallade Sv. Tid:ns lastare, kunde vi haft lust att säga, det Sv. Tid:n lärt sin konst af Ryssen. Men man vet ock, att denna samma krigskonst icke duger annat än emot enfaldiga och lätt förfärade fiender; emot andra är det farligt att skjuta bort sitt krut blott på skrämskott. När nu icke alla Sv. Tid:ns motständare äro så lättskrämda, så torde den varningen ej böra föraktas, som vi förr gifvit vår käcke kollega, att taga skeden i vackra hand och hålla på ammunitionen till dess den tages i anspråk på fullt allvar. Och den stunden torde icke vara långt borta. ininini —