Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1856, sida 2

——ä—————— — — Det är omöjligt! ropade Alban, För att emellertid öfvertyga sig om förhållandet, doppade han tåspetsarne i vattnet och utbrast derefter: — Det är tre gånger varmare än vid Toulon i Juli månad! Kusin, du är sjuk; du måtte ej ha sofvit i natt. — Jag? .. Åhjo .. visst har jag sofvit ... — Såsom man sofver under sömnlösa nätter, inföll Raymond. . Paul skakade sina af hafsvattnet våta lockar och riktade på grefven en dyster blick. — Än ni, herr grefve, sade han, — har ni haft god nattro? — Jag vill icke ljuga, svarade Raymond med låtsad köld, — jag har haft en sömnlös och ledsam natt. — Ni ljuger, ni ljuger, utbrast Paul med blixtrande ögon och knöt handen framför grefvens ansigte. — Herre min Gud! ropade Alban med sammanknäppta händer; — min kusin har blifvit galen! — Nej, jag är icke galen, fortfor Paul med en röst, som darrade af vrede; — vid fulla bruket af mina sinnen förklarar jag, att den fordne hofmannen, den förnäme emigranten grefve Raymond de Clavicres är en feg lögnare! Raymond hade återvunnit hela sin kallblodighet. — Min herre, sade han, — ni har förolämpat mig på det skymfligaste och mest orättvisa sätt inför ett vittne, en person af er slägt. Om det blott vart ni och jag, mellan fyra ögon, skulle jag kunna ölfverse och förakta er förolämpning och bedja er taga ert förnuft tillfänga ... (Forts.)