Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1856, sida 2

— — — eldt härstädes, innan, eller Senast, derr 9 Mars. Göteborg å Jernvägs-Byråen den 28 februari 1856. (2105.) Om llelgeandsholmens åtkomst. Det nämndes i förrgår att Friskytten medlelat några märkliga upplysningar i ofvanskrifna ämne, hvarom man endast förut hört l I . lunkla rykten, framkallade genom A. Lindesergs relevationer i saken, hvilka dock blifvit afvisade såsom ett nedrigt förtal, något som man ock gerna antagit, då man ej kunnat tänka sig möjligheten af att kon. Carl Johan verkligen skulle, på det angifna viset, hafva tillskansat sig en statens tillhörighet. Genom de af Friskytten i dagen bragta handlingar, hvilka vi ej erinra oss om kapten Lindeberg redan offentliggjort, har man dock kommit till full och smärtsam visshet i detta hänseende. Den märkliga historien härom är följande: Sedan Sverges statsmän år 1812 flera gånger uppmanat Carl Johan, att skaffa fäderneslandet någon ersättning för Sverges deltagande i kriget mot Napoleon, men Carl Johan alltid funnit det strida mot sin ridderliga känsla, att aftvinga Alexander någon uppoffring, i det trångmål denne monark då befann sig, (se Schinkelska Minnenas 6:te del), nödgades han ändtligen gifva vika för den allmänna rösten och begära af den ryske kejsaren ett lån för Sverges räkning. Det var meningen att begära 5 mill. rubel — England gaf 6 mill. riksd. bko i ren subsid, d. ä. utan återbetalningsskyldighet — men då Alexander bjöd 14 mill., att ntgå dels i penningar, dels i spanmål, lät Carl Johan sig dermed nöja. Genom Carl XIII:s misstänksamma försigtig het stadgades det såsom vilkor, att återbetalningen af detta lån skulle ske först någon tid efter det Sverige verkligen erhållit Norge. Genom föreningen med Norge ansågs detta vilkor vara uppfylldt, och Sverge skulle nu återbetala sin skuld. En del af den erhållna ryska spanmålen hade genom allmänna magasinsdirektionen blifvit utlemnad till undsättningslån åt nödlidande; dessa lån indrefvos år 1815 och statskontoret skulle verkställa återbetalningen till Ryssland. Dock hade redan förut, neml. vid kongressen i Wien, kejsar Alexander, på grefve Löwenhjelms böner, efterskänkt Sverge det ifrågavarande lånet. Dessa medel, celler den s. k. Rubelfonden, som nu stadskontoret ägde till sin disposition, gingo, såsom man af det efterföljande finner, till Carl Johan, men för en del af dem, eller 104,300 rdr, inköptes de å Helgeandsholmen befintlige byggnader, enligt följande kongl. skrifvelse, som anföres af Friskytten: CARL ete. ete. Som vi i Nåder beslutit, att de vid Norrbro belägne, enskilte personer tillhörande, hus, skola för Vår och Kronans räkning, inlösas emot en betingad köpeskilling af tillsammans 104,300 rdr, och medel dertill tagas af den Oss och Var Kärälskelige Herr Son H. K. H. Kronprinsen enskilt tillhörige så kallade Rubelfonden, hvilken ingår uti allmänna liqviden om Krigsskulderne; Så hafve Vi i Nåder anbefallt Vårt och Rikets Stats-Kontor att för Krigsfondens räkning af behållna Statsmedel ifrån förra åren förskjuta Etthundrade Tusende Riksdaler, och dem till Committerade för Allmänna Medels förvaltning utbetala. Dessa 100,000 rdr, hvilka komma att såsom ersättning afräkningsvis till Rubelfonden försträckas, samt af Oss samt II. K. II. Kronprinsen disponeras, skola af bemälde Committerade aflemnas till Eder, och uppdrage Vi Eder härmed i Nåder, att liqvidation öfver de slutna köpen upprätta, penningarne betala, med egendomarne lagfara, dem förvalta, hyrorne densore uppbära och ärligen redovisa, med mera, som hörer till verkställigheten och befordrar Våre och H. K. H. Kronprinsens Nådige afsigter med denna handel. Vi befalle Eder ete. Stockolms Slott den 19 Juni 1816. CARL. J. J. Fredenstam.? De anförda orden: Oss och vår kärälskelige Son H. K. H. Kronprinsen enskilt tillhörige s. k. Rubelfonden, visar tydligen att Car Johan (ty Carl XII figurerade naturligtvis blot till namnet) redan tillskansat sig hela dett: