Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 februari 1856, sida 3

består at Fader, Son och Helig Ande, utgöres landshöfdinge-embetet at landshöfding, landssekreterare och landskamererare; men de try äro ett, och då den högre treenigheten verkar såsom en person, bör också den lägre verka såsom en person, i hvars hand makten allena ligger — nemligen landshöfdingens, som här är Gud! i Landssekreteraren hade då den fräckheten att svara mig: men Gud utfärdar inga dumma förordninyar, v och landskamereraren hade den näsvisheten att fråga mig om det vore min mening att han skulle föreställa Den Ilelige Ande? Räntmästaren och landskontorets lägre personal, som hörde detta samtal, slog till ett gapskratt, hvilket i högsta grad nedsatte min värdighet, hvarföre jag genast suspenderade de trenne högre embetsmännen och körde de öfriga på dörren, med tillkännagifvande att de voro afskedade. Kronofogdarna och länsmännen samt häradsskrifvarne hafva hvar och en i sitt distrikt nekat att läta nyttja sig till verktyg för uppspanandet af uppsåt till företag mot den bestående ordningen. Jag ansig dem derföre odugliga till sina befattningar och afdankade dem i klump. Så at nu har jag ingen af landtstaten qvar, mer än en enspännare, som förblifvit instruktionen trogen. Denne ämnade jag förordna till landssekreterare, men han kan tyvärr ej skrifva sitt namn, endast bomärke, och jag vet ej huruvida man skall godkänna hans kontrasignation. Jag vågar i underdänighet föreslå att E. K. M., till uppehållande af landshöfdingeinstruktionens anda, i nåder täcktes fylla de lediga platserna med några löjtnanter, underlöjtnanter, underofficerare och korporaler, folk som äro vana vid reglementarisk vördnad och hörsamhet. Framhärdar, Åe. N. N. landshöfding öfver N. N. län, f. d. attache och kammarherre. —ping den 20 Febr. 1896. — Följande drag af militäriskt godtycke, som ej kan undgå att befordras till strängt ansvar, läses i Eskilstuna Allehanda för den 20 dennes: Under sednast förflutna vecka har härstädes man och man emellan berättats att i härvarande cellfängelse en soldat af Vester Rekarne härads kompani, helt enkelt på majorsorder, utan annan dom och ransakning, blifvit inkastad i mörk cell, för att der undergå s. k. extrajudiciel bestraffning. Detta, som till en början föreföll oss temligen otroligt, lärer dock. enligt hvad vi på ort och ställe blifvit förvissade om, verkligen hafva passerat. På af oss till s. k. befälhafvaren å härvarande fängelse, förre fanjunkaren hr Ljungqvist, framställd förfrågan, huru plats kunde lemnas å häktet för militärer, till undergående af extra judiciella bestraffningar, försökte hr L. upplysa oss att, då en eller flere celler stode obegagnade samt brottslingen (!) sjelf medförde matsäck — som orden föllo sig — till sitt uppehälle under vistandet derstädes, ett dylikt förfarande ej allenast vore fullkomligt oskadligt utan till och med i vissa afseenden fördelaktigt. Hr L. förklarade dessutom, att stadens borgmästare utfärdat befallning om fängelsets upplåtande för detta ändamål, något som vi dock tills vidare vilja betvifla. Vi kunna ej förmoda det vår borgmästare besitter någon sådan myndighet, som berättigar honom att på majororder öppna ett staden och Rekarne härader gemensamt tillhörigt cellfängelse, för förbrytelsers afstraffande — ej ransakade eller ådömde hvarken vid rådhuseller häradsrätt — och utan en sådan makt tro vi ej det borgmästaren utfärdat någon befallning om fängelsets begagnande. Vare härmed huru som helst, om borgmästaren gifvit befallning derom eller om fanjunkaren, erinrande sig den inom militären rådande disciplin, vid anblicken af den omnämnda majorsordern genast trott sig som förr böra blindt lyda, så tro vi dock exemplet för framtiden kan blifva nog vådligt för att alldeles oanmärkt låta det passera, så mycket hellre som detta ej lärer varit första gången man å härvarande häkte låtit soldater undergå extrajudiciella bestraffningar; något dylikt lärer äfven nästl. höst passerat. I krigsartiklarne äro vi ej särdeles bevandrade, men kunna dock ej gerna tro, det desse tillstädja hrr officerare att i ett fängelse, afsedt till tjufvars m. fl. brottslingars afstraffande, i mörk cell låta inkasta en soldat, derföre att han, utan nådigt löfte, vågat på några dagar besöka en i annan socken boende anförvandt. — Med dagens ord. Stockholms-post hafva följande underrättelse anländt: Aftonbladet innehåller en inbjudning till bildande af en enskild bank i hufvudstaden, på grund af våra gällande banklagar. Hufvudgrunderna äro: 1:o att samtlige delägare äro solidariskt ansvarige jemlikt 1824 års banklag; 2:o att lottbref utfärdas endast till viss man och sedan hela teckningsbeloppet blifvit insatt, samt 3:o att grundfonden blir minst en million och högst tre millioner riksdaler riksmynt. Banken är afsedd att blifva en lokalbank för Stockholm. Inbjudningen är undertecknad af And. Berg, A. M. Brinck, Victor Cramer, K. Ekström, C. D. Jederholm, Wilh. H. Kempe, L. J. Lovån, S. Lovån, N. G. Netzel, J. W. Smitt och A. O. Wallenberg. Aftonbladet yttrar härom: Detta är ett praktiskt sätt att få frågan om dessa lagars tilllämplighet äfven i hufvudstaden afgjord. Hvad som genast faller i ögonen är, att inbjudningen dels förvarar bolagets rätt att utse direktion, dels att Kongl. Maj:t icke kommer att besväras med ansökan om oktroj och stadfästelse af bolagsreglor förr, än något bolag finnes till. Det nya bankförslaget innebär, såsom man lätt finner, en protest emot det stora handelsaktiebank-förslaget. En ny disputationsakt har ägt rum i Bethlehems-kyrkan i Stockholm mellan Baptisterna och statskyrkans anhängare rörande barndopet. mm. fps 2: Ar 2 sDX5spUUsssjs. a malnran rr