Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 februari 1856, sida 1

Raymond hade längesedan skrifvit tvenne bref till Sureouf; det var för honom en hedersoch samvetssak att utplåna det ogynnsamma intryck, som Augustas det är godt åstadkommit på Surcouf och beriktiga den berättelse, som kaptenens swimmingmessenger aflagt, i de punkter, som kastat en falsk skugga öfver enkans karaktär. Efter att Raymond uppfyllt denna pligt, hade han upphört med I brefskrifningen, enär han ej emottagit något svar från Surcouf. Byggnadsoch odlings-arbetena fortgingo emellertid raskt; nästan dagligen lät Aurore genom Vandrusen eller Strimm ursäkta sig hos nybyggarne och lät föröfrigt understundom utdela skänker, som äro lika välkomna för den vilda som den civiliserade menniskan, nämligen Manillatobak, lifvande drycker och frukter. Den minsta tilldragelse, som förorsakar någon rubbning i ett ensligt lif, undfaller ej en intresserad iakttagares blick. En dag märkte Paul å sin sida, likasom Raymond å sin, en viss förändring i det regelbundna och enformiga lif, de tre damerna förde inom sin lilla, af trädgårdsstaketet begränsade verld. De kommo båda på samma tanke, gjorde båda samma slutsats och fattade båda samma beslut. Misstänksamhetens organ arbetar inom tvenne