Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1856, sida 2

ven, hvareftar han bugade sig och aflägsnade sig i riktning mot blockhuset. Aurore gick ett ögonblick afsides, långt frän de begge systrarne; hon bortlade sitt arbete, sammanknäppte händerna och bad: — Min Gud! gif mig styrka att handla såsom min pligt bjuder mig! Öfvergif mig icke, min Gud! Ingen pensel skulle kunna måla den förtviflade blick, som med denna brinnande bön höjde sig mot himmelen. XVIII. Grefvinnan Aurore Despremonts hade efter sin man ärft ingenting annat än dennes storartade och ädla tankar och planer; hon ville fortsätta hans afbrutna verk, genom att grunda en koloni på Samarangs vilda kust... företag, som sedermera försöktes af andra franska qvinnor, bland andra af Fortuns Albrands enka på kusten af Madagaskar, i NosseBe, och af Joseph Donnadicus enka i Pulo-P inang. Olyckligtvis mötte grefvinnan Despremonts på sin väg tvenne oväntade mäktiga hinder: tvenne okufliga rivaler om hennes hand och hjerta — rivaler, som båda stödde sina anspråk på giltig grund och i sin passion hvarken ville höra talas om nyodlingar eller kolonisation, innan dessa anspråk blifvit tillfredsställde. Äfven den bäst organiserade hjerna är hemfallen åt misstag. Grefvinnan inbillade sig oskuldsfullt, att hon genom ett ensamt och afstängdt lif skulle småningom komma denna passion att slockna, åt