Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1856, sida 2

men; Hafvet och Vattnet; Atmosferen; Växtriket; Djurriket;k Menniskoslägtet, samt Menniskokroppen. Dessa ämnen åskådliggöras genom tolf väl utförda, i texten intryckta träsnitt. Såsom kändt torde vara, har man i England mycket arbetat, att ställa naturvetenskapen på en, så att säga, mera andlig grund, d. v. s. dels att ur denna vetenskap framkalla nya väckelser för den religiösa och sedliga känslan, något som bland annat utgjorde syftemålet med de bekanta Bridgewater-böckerne; dels att göra henne till tjenarinna åt det uppenbarade ordet, för att bekräfta dess sanningar, och således lösa den motsägelse man förut ansett förefinnas emellan uppenbarelsen i ordet och naturen, en motsägelse, som först och skarpast framträdde genom Copernici af Galilei utvecklade theori om jordens gång omkring solen. Det sednaro är uppgiften för ofvan anmälda arbete. Man behöfver ej orda mycket om dessa syften. Ätt i naturens lagar och fenomener (under — ty man kan väl säga att hvarje naturfenomen är ett under) söka finna oupphörligt nya anledningar till beundran och kärlek emot den allvisa Försyn, som skapat och styrer allt, efter sina gifna lagar, är väl Naturforskarens högsta uppgift. Och hvad kan väl gifva menniskoanden en högre lyftning utur de stoftets oändligt små förhållanden, i hvilka hon lefver, än den sysselsättningen, att med ödmjuk håg forska i de rymder, der hela vårt solsystem försvinner såsom en droppa i hafvet, eller åter i dessa, hvarest en oändlighet af lif och lefvande varelser upptäckas i den lilla vattendroppen. Forskningens resultat kan här ej blifva annat än en häpnande tillbedjan. Hvad åter angår det syfte, som ligger till grund för förevarande verk, neml. att uti naturvetenskapen söka en bekräftelse på det uppenbarade ordets sanningar, så befara vi, att man dermed åtager sig ett olösligt problem, så vida man t. ex. antager de gamla Mosaiska traditionerna om skapelsen, syndafloden, (ett ord, som kommer ej af synd, utan af sund, hvilket fordom äfven brukades om haf, hvadan Syndaflod egentligen betyder en hafsöfversvämning) m. m. såsom uppenbarelser. Det är fullt bevisadt, att dessa traditioner härleda sig från Indien, hvarest de ännu återfinnas i Vedas böcker, och hvarifrån de tydligen kommit till det Magernas tempel i Egypten, hvarest Moses erhöll sin första uppfostran. Utan tvifvel kan man kalla äfven detta en uppenbarelse, men det blir dock i en annan mening än hvari detta mycket missförstådda ord allmänligen fattas, neml. såsom en Guds omedelbara ingifvelse. Det är i den sednare uppfattningen man ansett det utomordentligt vigtigt, att kunna se alla dessa traditioner, uti alla deras enskiltheter, bekräftade af naturvetenskapen, ej för traditionens utan för vetenskapens skull, emedan man anger den förra obestridlig. Man går väl i detta fall ej numera så långt som då man tvang Galilei att afsvära läran om jordens gång omkring solen, hvilken sats befanns strida emot gamla testamentets föreställningssätt: men man förklarar dock hela vetenskapen vara ogiltig, vara en af det syndiga förnuftets irrvägar, således mera skadlig än gagnelig. Å andra sidan har vetenskapen mött den bibliska traditionen med icke blidare omdömen, förklarande densamma vara en fördom, att ej nämna ännu hårdare uttryck. När då naturforskningen sträfvar att jemka sig efter traditionen och bekräfta dess uppgifter, i st. f. att motsäga dem, så innebär detta utan tvifvel ett stort steg till försoning. Och dock tro vi ej att någon fullständig försoning vinnes på denna väg. Det gäller här, såsom i andra afseenden, att försoningen ej vinnes derigenom, att den ena åsigten underordnar sig under der den andra, ehuru motstridande dei sjelfva verket äro, utan att åsigternas skiljaktighet uppgår i en högre, moralisk enhet. Förgälves må man åvägabringa allianser genom I ömsesidiga jemkningar af sinsemellan oförenliga meningar — det kan bli en tillfällig, mekanisk förening, som dock snart åter sönderfaller, men aldrig någon sammansmältning. Detta gäller om trosbekännelser, det gäller sock om vetenskapliga systemer och det gäller slutligen om föreningen mellan någon gifven troslära och dess traditioner med vetenskapen. Vi rilja ej fördjupa oss vidare i detta svåI ra och ömtåliga ämne. Vare det nog sagdt, I att det arbete vi här anmäla, synes oss haf—55