Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1856, sida 2

— Det är mycket lätt. Man svettas icke i skuggan, fördet att man håller sin lunga. — Du ser de tre fruntimmerna, som sitta derborta under träden, fortfor Paul. — Tre sötungar, kusin ... Men hvad Hin skola de göra här? I Batavia kunde de alla tre inom fjorton dagar vara gifta med rika nabober. — Det angär dig icke, kusin. Blanda dig icke i deras göromål . . . Du ser också en ung man i hvita kläder . . Han sitter bredvid dem och roar sig med att fläta Manillahalm. — Visst ser jag honom .. och känner honom också. Det är en för detta adelsman. — Det angär dig icke. Tala aldrig om fördettingar här; vi alla fridlöse och fördömde varelser, medan vi vänta på paradiset. Straxt bakom mannen ser du en liten kulle, der vi ha ett stenbrott. Vet du, hvad ett stenbrott är? — Jag har mycket orediga begrepp om det, kusin. — Godt .. Du får då tillfälle att utvidga dina kunskaper ... Du går bort till stenbrottet, hvarifrån vi taga den hvita sandsten, hvarmed vi bygga — -Mycket vacker sandsten, inföll Alban; — alldeles sådan som den, af hvilken springbrunnen i Bausset är gjord. — Du tar denna korg och går dit ... — Till Bausset? — Nej, till stenbrottet ... — Ack, är det nu återigen fråga om att arbeta! utbrast Alban Råvest; — jag reser bestämdt härifrån. — Din tok, kallar du det att arbeta? Stenarne äro färdiga . . jag sprängde ett klippstycke i går