Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1856, sida 1

W 2F2FT25 ö pen eller en mild Försyn, som icke ville för andra gången straffa Sverge för regentens misstag, att tacka, det icke just det mål, med hvilket man velat försvara Carl Johans politik, nemligen föreningen med Norge, gått förloradt. Till och med den faran låg icke aflägsen, att hela Sverges välfärd blifvit krossad. Så lekte denne man, hvilken visserligen en intrig i första rummet kallade till Sverge, men som dock emottogs af svenska folket med jubel och hänryckning, med det ädla folkets öden. Den som ytterligare tvekar i detta hänseende, den som ännu tviflar på de Schinkelska Minnenas uppgifter och de slutföljder som utur dem måste dragas; den som ännu ej klart fattar, att hela Carl Johans politik var ett ränkmakeri, af de mest egoistiska syften, endast för vissa ögonblick rubbade af fåfängans eller ett, hvad man kallar, naturligt godt hjertas ingifvelser, den skall se alla sina tvifvel skingrade och all tvekan upphörd, då han läser den sednare afdelningen af ofvan äberopade skrift, hvilken återgifver en del af ett arbete utaf den fransyske diplomaten Bignon, kalladt: Frankrikes historia från freden i Tilsit till år 1812, hvaruti högst märkliga upplysningar vinnas rörande Carl Johans kommunikationer med Frankrike och Napoleons hållning vis a vis både honom och Sverge. Man finner deraf huru Minnenas förf:e dels misstecknat hela Napoleons uppförande, dels rent af undanhållit ett ganska vigtigt bref, deri Napoleons handlingssätt mot Sverge framstår i en helt annan dager. Vi torde återkomma till denna del, men kunna under tiden ej underlåta att uttrycka vär förbindelse till författaren af ifrågavarande skrift för hans lyckliga utredning af en så vigtig fråga, rörande hvilken det är nödigt att landet kommer till ett klart medvetande. Tillika uppmana vi hvar och en, som önskar se samma fråga i dess rätta ljus, klart och passionsfritt framställd, att taga del af samma skrift, ur hvilken vi ej kunna neka oss nöjet, att på förhand återgifva följande: Om sålunda alla omständigheter sammanstämmande synas leda till bevis derom, att 1812 års politik icke var någon nöd vändighet eller den enda möjliga att följa isakernas dåvarande beskaffenhet; om det visar sig, att man för att finna ett stöd för försvaret af detta system, afmålat Napoleon och hans förfarande ensidigt och med alltför mörka färgor; om detta framkallat anmärkningar och genmålen, för att ådagalägga, det Frankrike i allmänhet sökte freden, men af de an