Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1856, sida 1

Den 27 Februari. Ännu äro de Schinkel-Bergmanska Minnena icke uttömda; ännu lemna de rikligt stoff till ytterligare utläggningar — voro de ord, med hvilka vi för kort tid sedan varnande uppmanade en okynnig Ins:e i Svenska Tidn., ått hålla sig inom vederbörliga skrankor, då han yttrade sig om 1812 års politik och de rörande densamma gjorda betraktelser.) Föga anade vi då, att knappast 8 dagar derefter finna oss, så att säga, tagna på orden, genom ett arbete, som helt nyligen utkommit i bokhandeln, och hvilket för ett par tre dagar sedan kommit oss tillhanda. Detta arbete heter: War 1812 års poiitik en nödvämdighet? Försök att närmare än hittills belysa denna fråga med tillgängliga historiska handlingar. — Näst efter de BergmanSchinkelska Minnena sjelfva haringen skrift gjort på vår känsla det intryck, som denna, ty oaktadt den är skrifven med ett lugn, som är förvånande, hafva vi i flera omgångar nödgats lägga boken ifrån oss och upphöra med läsningen, för att ej öfverväldigas af de bittra, smärtsamma intryck den väckt. Och ändock innehåller den första och hufvudsakliga afdelningen af boken intet egentligt nytt, utan utgör endast en sammanfattning, efter en sträng och klar tankeföljd, af de Bergman-Schinkelska Minnenas uppgifter, hufvudsakligen Carl Johans egna ord i tal eller skrift. Men just genom denna sammanställning bildar sig en bindande bevisning, att den politik, vid hvilken Carl Johan 1812 fjettrade Sverge, var icke blott ej en nödvändighet, utan fastmer förenad med så stora vådor, att vi endast hafva slum) Svenska Tidn:s naiva svar på den uppsats, i hvilken dessa våra ord inflöto, hvars hufvudsyfte var att visa, det den värde Ins:n talat osannt, då han påstått, att de liberala tidningarne, genast efter neutralitets-förklaringen, begynnte ropa på krig — består deri, att det förmodligen sanns andra tidningar, som räsonnerade annorlunda än Hand.-Tidn., samt att Sv. Tidn:s insändare icke gerna läser några tidningar, emedan han finner den sysselsättningen så tråkig. Den värde In;n läser icke tidningarne, derföre att han finner dem så tråkiga, men detta hindrar honom ej att anfalla samma tidningar, som han icke läst, för hvad de yttrat. Ursäkten kunde anses naiv, om icke den tillika vore oförsynt.