Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1856, sida 3

Ä Landsorten. ENKÖPING den 14 Frebruari. Stadens veckoblad omtalar ett mål af egen beskaffenhet, som nyligen förevarit vid vintertinget med Åsunda härad. Vid ett föregående ting tillfrågade domhafvanden en bonde och svarandepart, om han hade något jäf att anföra emot i målet åberopade och vid tinget närvarande vittnen, hvaribland befann sig en hr M., tillförene inspektor vid en herregård i en socken inom Åsunda härad, hvarvid bonden skall hafva svarat ungefärligen sålunda: Jag jäfvar inspektor M., ty han har stulit likkistor Allmänne åklagaren, hvars uppmärksamhet en så egen jäfsanmärkning icke kunde undgå, frågade bonden om han tilltrodde sig kunna styrka sin uppgift, och som detta helt tryggt bejakades, så följde deraf en anklagelse vid nästa ting mot besagde inspektor, som afgifver ungefär följande förklaring: Han hade för omkring 15 år sedan, vid ett tillfälle, då det af förekomne anledningar befanns nödigt göra en förändring vid den adeliga familjens invid kyrkan befintliga graf, af sin då lefvande patron fått befallning att lita undanrödja åtskilliga der påträffade, mycket gamla likkistor, å hvilka inga tecken funnos, som kunde upplysa hvilka personers lemningar der förvarades. Han företog sig derföre att låta öppna kistorna, uttömma de qvarliggande benen, och att försälja den koppar, hvaraf kistorne till större delen bestodo, jemte å dem anbragta silfveroch messings-ornamenter m. m., hvilket allt hade blifvit i gårdens räkenskaper redovisadt. Inshektoren, som häri icke kan se något brottsligt å sin sida, då allt skett på vederbörlig, om ock icke speciel befallning, samt sedan han till sitt urskuldande jemväl företett ett protokoll, hållet inför kyrkorådet i församlingen der den förmenta stölden timat, utvisande, att kyrkorådet, som icke kunnat betrakta M:s åtgörande i ofvanomförmälda fall brottsligt, för sin del frikallat honom från allt ansvar, yrkar nu sådant å bonden, för falsk anklagelse, enligt 60 kap. 1:sta F:n missgerningsbalken. Den adeliga herrn, som utfärdade befallningen, jemte dess fru, äro för längesedan döde, men en deras son lärer nu vara egare af godset. — Inspektoren, en några och 60 års man, lärer för öfrigt vara en välkänd och redbar person.