Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1856, sida 3

Bengt Fogelberg. (Efter Revue des deux Mondes.) (Forts. fr. n:o 46.) Fogelberg reste slutligen till Italien. IIan kom till Rom år 1820 vid 32 års ålder. De, som kände honom under denna period, erinra sig ännu hans nästan svindlande fröjd vid åsynen af de mästerverk, om hvilka Sergell och Gurin så ofta samtalat med honom. Oaktadt sina flitiga studier och naturliga smak, kände han dock, såsom man lätt föreställer sig, osäkerhet midt i all denna rikedom, men öfvervann snart detta intryck, ty den skarpa blick, som aldrig lemnade honom, hade redan efter få dagars förlopp utvalt de modeller, efter hvilka han borde utbilda sig. Han hade kommit till Rom, för att tillbringa der några år, utan hopp att svenska regeringens frikostighet skulle tillåta honom der tillbringa hela sitt lif; men Rom egde på honom en så mäktig dragningskraft, att han ej kunde besluta fsig för att lemna den eviga staden, utan på kort tid, då han för sin helsas skull måste resa. Han hade med samvetsgrann fit tillvägabragt en medaljongsamling, som konung Ludvig af Bayern inköpte för en betydlig summa. Denna första samling såg jag aldrig, men har deremot haft tillfälle beundra den andra samling, Fogelberg gjorde, af lampor och konstsaker af bränd lera. Denna sednare föll i händerna på en envis Engelsman, sågodt som mot Fogelbergs vilja. Engelsmannen presenterar sig för konstnären och frågar, om samlingen är till salu. Han får ett nekande svar, men låter ej afskräcka sig häraf, utan begär att få köpa den, med enträgenheten hos en fantast, som fill hvarje pris vill tillfredsställa en nyck; han hade, väl att märka, aldrig sett den ifrågavarande konstsamlingen. I hopp att blifva den grekiske antiqvarien qvitt, uppgaf Fogelberg slutligen ett pris, som han sjelf ansåg högst öfverdrifvet och såsom sådant oantagligt. I stället för svar upptar Engelsmannen sin annotationsbok och skrifver en anvisning på Torlonia för den fordrade summan. Fogelberg kunde icke förlåta sig sjelf, att han afyttrat sina lampor och terrakottasaker; men skulle likväl, oaktadt de höga honorarier, han erhöll för sina arbeten, aldrig varit i stånd att föröka eller bibehålla denna andra samling. För att trösta sig öfver sin smärtsamma förlust började han grundlägga en ny samling, bestående af en talrik och vald serie af historiska porträtter och koppar