Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1856, sida 2

sardinska undersåter. ENGLAND. I Leeds, Sheffield och andra orter har börjat en stark agitation emot den af inrikesministern Sir G. Grey föreslagna polisbillen, den der anses som ett ingrepp i engelska folkets sjelfstyrelserätt. Englands förste pär, näst efter prinsarne af blodet, hertigen af Norfolk, har aflidit på sitt slott Arundel-Castle. Den aflidne ädlingen var uppfostrad i katholska religionen och var den förste medlem af denna trosbekännelse, som hade säte och stimma i underhuset 1829, efter emancipationsbillen. Vid införandet af katholska hierarkien i England afsvor han sina fäders tro och blef protestant. Hans titlar och stora gods ärfvas af hans älste son, grefven af Arundel och Surrey, gift med en dotter af amiral Sir Ed. Lyons, chef för engelska flottan i svarta hafvet. En nationalsubskription skall öppnas för resandet af en minnesvård åt den aflidne parlamentsledamoten Josef Hume. Arbetareföreningarne ämna grunda en skola till den aflidnes åminnelse. De senaste parlamentsförhandlingarne erbjuda intet interesse för utlandet. PREUSSEN. I första kammaren eller herrehuset har fråga väckts om prygelstraffets införande i brottmålslagstiftningen. Till regeringens heder får dock nämnas, att den låtit sin kommissarius förklara, att den ej kunde erkänna behofvet af ett dylikt straff. RYSSLAND. För någon tid sedan uppstod det ryktet, att man gått i författning om lifegenskapens upphäfvande i Ryssland. Ett steg har verkligen skett i den vägen, men icke så genomgripande, som ryktet lät förmoda. Då denna sak är af yttersta vigt för Rysslands inre utveckling, vilja vi redogöra för rätta sammanhanget dermed. Detta upplyses bäst genom den senast utfärdade ukasen beträffande de lifegnes frigifvande i kejsarriket. Det är dock att märka, att denna ukas ingalunda ovilkorligen föreskrifver de lifegnes frigifvande, utan blott rekommenderar detsamma och bestämmer sättet, huru dervid förfaras bör. Det heter deri ordagrant: 1) Godsegare, hvilka hafva för afsigt att skänka sina lifegne samma frihet som åtnjutes af kronobönderna, hvilka äro åboer på egna hemman, hafva att för styresmannen i guvernementet framlägga utkastet till det ömsesidiga kontraktet. 2) När detta kommit guvernören tillhanda, så inbjuder denne adelsmarskalken och direktören för den kejserl. domänkammaren i guvernementet till gemensam granskning af detsamma och ifall de öfverensstämma i den åsigten derom, att de genom kontraktet bönderna ålagda förpligtelser icke öfverstiga deras krafter och öfverhufvud äro möjliga att uppfylla, tillställes utkastet åter godsegaren och underskrifves af begge parterna, tillika med adelsmarskalken och kommunföreståndaren. Sedan går kontraktet återigen till guvernören, åtföljdt af en ansökan till kejsaren om sanktion å detsamma. Sedan följa ytterligare 3:ne paragrafer, som afse de fall, då de ofvanberörde embetsmännens åsigter icke öfverensstämma. Projektet återställes, då godsägaren för ändring och åsämjande med bönderna, eller öfversändes äfven i vissa fall till inrikesministern, som å sin sida gemensamt med domänministern bringar saken i ordning. Vigtig är denna förordning såtillvida, att regleringen af de lifegnes förhållanden underkastas en viss kontroll från statens sida. Det är visserligen gifvet, att adelsmarskalken och öfrige embetsmän, som hafva med saken att skaffa, företrädesvis skola afse den kontraherande godsägarens fördel; men den lifegnes intresse blir dock till en viss grad åtminstone negativt tagit i skydd; det öfriga öfverlemnas åt hans klokhet, hvilken i de flesta fall är honom en god rådgifvare, och åt kejsarens sanktion, som föregås af en sorgfällig pröfning. Sedan denna ukas har ej någon vidare åtgärd vidtagits beträffande lifegenskapens upphäfvande. AMERIKA. Enligt en korrespondens i Daily News har fördraget med Japan visat sig gagnlöst. En flotta af tolf amerikanska hvalfiskfångare inlopp nemligen i Simoda, för att förse sig med lifsmedel, hvilket dock bestimdt vägrades dem. Ehuru de erbjödo sig att genast betala, kunde de icke engång utverka att fritt få landstiga; manskapet nödgades genom hotelser tilltvinga sig landstigning, togo derpå hvad de behöfde och betalte de priser man affordrade dem. Dervid kom det emellertid till en konflikt, i hvilken flera japaneser blefvo skjutne. Som det tycks vilja japaneserne låta stipulationerna i fördraget gälla endast i det fall, att amerikanska fartyg genom sjönöd tvingas att inlöpa i japanesiska hamnar, under det att amerikanarne göra anspråk på denna rättighet äfven vid provianteringsbehof. Stridigheterna med England rörande Central1 33.e—.— 31