Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1856, sida 2

IGIUUn 4 4— underbart hi änförande behag. Flockan omkring 10 lemnade sultanen, åtföljd af lord Reddlifle, dennes maka, hennes damer och gesandtskaps-personalen, balsalen och begaf sig, på uppmaning af madame Bazaine, ånyo ut i de förut omnämnda rummen, der han hvilade sig och jemte sitt porträtt fann allt hvad som kunde vara honom angenämt. H.M. besökte äfven de åtskilliga gallerierna och intog glace vid en buffet. Derefter ljödo åter militärmusik och kanonskott, och sultanen lemnade hotellet, i det han i de mest smickrande ordalag förklarade gesandten sin tillfredsställelse, 0. 8. V. Rörande samma högtidlighet innehåller FIndep. belge följande korrespondens, daterad Konstantinopel den 4 Februari: I tre dagars tid har man icke hört talas om något annat än om sultanens närvaro vid den kostymbal, som i Thorsdags ägde rum i engelska ambassad-hotellet, och om den verkan denna händelse åstadkommit. Så lysande denna bal än var, -— och den var det verkligen i hög grad — lemnade den dock något öfrigt att önska i betraktande af suveränens närvaro. Der fattades nemligen ordning; hindrad af den ofta obetänksamma folkmassan, kunde han icke gå fritt omkring och var flera gånger nära att blifva omkullknuffad. Man såg honom närma sig en dörr, framför hvilken en grupp af omkring tjugu personer skockat sig, af hvilka ingen ansåg sig böra gå ur vägen, för att låta honom passera. I allmänhet har man också icke fullkomligt gillat den iden, att i en danssal införa armeniska och grekiska församlingarnes patriarker samt israeliternes öfver-rabbin. Man har icke ansett en sådan plats just vara passande för religionens chefer, af hvilka, ibland andra, en varit blottställd för några temmeligen lättsinniga uttryck af en person, som ibland en sådan mängd olika kostymer tagit eller låtsat taga honom för en kostymerad gäst. Lord Redeliffe var emellertid hvad han borde vara emot sultanen och utmärkt artig emot alla hans ministrar, utan åtskillnad. Man anmärkte tillochmed att han gick Mehemet-AliPascha till mötes och sade till honom i det han räckte honom handen: att han hoppades, att allt som passerat emellan dem, vore glömdt ifrån detta ögonblick och att man icke borde hysa agg emot en gubbe, som han var. Enligt berättelser i Pr. C. från nedra Donau har sultanen till generalguvernören i Silistria aflåtit en hattischerif, hvari följande I förmåner tilldelas innevånarne i Silistria för deras under belägringen ådagalagda ihärdighet och vid försvaret visade mod: 1) Alla skatter efterskänkas staden Silistria och dess innevånare under tre års tid; 2) Under samma tidrymd får icke en enda man af innevånarne uttagas till krigstjenst; 3) samtlige under belägringen och vid försvaret sårade erhålla i mon af behof penningegåfvor; 4)Alla de, hvilka deltagit i försvaret, erhålla en minnespenning. Enligt Ö. Kor. har truppantalet i och omkring Konstantinopel blifvit utomordentligt reduceradt, Maslak-lägret räknar knappt 1000 fransmän; af engelsmännen finnes blott något kavalleri i Scutari och 2 bataljoner i Pera och Galataserai. Ångaren Ajaccio har blifvit stäld till den till Paris afgångne Ali Paschas förfogande. ÖSTERRIKE. I väl underrättade kretsar berättas, att grefve Buol till Paris från sin beherrskare medfört en egenhändig, högst smickrande skrifvelse till kejsar Napoleon. Öfverhufvud antyda flera tecken ett närmande emellan kejsarstaterna. Pariserbladen ha betecknat Frans Josef såsom fadder åt den väntade franska thronarfvingen och i en Wienertidning läser man en antydning, att det vore i fråga att förläna Fransmännens kejsare österrikiska hyrassierregimentet n:o 30, så att detta regimente framdeles skulle bära namnet Louis Napoleon. Vicomte de Serre, som under Bourqueneys frånvaro står i spetsen för franska beskickningen i Wien har nyligen vid en festmåltid proponerat en skål för befiästandet af alliansen emellan de begge stora kejsardömena! Af allt detta vill man draga den slutsatsen, att de franske och österrikiske fullmäktige å Pariserkonferenserna komma att bilda en sluten falang. Det anses ej för otroligt, att England närmar sig Preussen för att i allians med denna makt finna en motvigt emot den fransk-österrikiska alliansen. Man väntar att se biskoparne i monarkiens olika delar sammankomma i Wien till en synod för att, i öfvervaro af kardinal VialePrela, den ene af konkordatets upphofsmän, företaga en pröfning af de åtgärder, som kunna anses lämpliga att betrygga en likformig