Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1856, sida 1

— Jag tror det knappt, madame. — Af hvad skäl? vid denna hastiga och oväntade fråga, hvarpå grefven ej genast kunde finna ett svar, lätsade har intrassla sina fingrar i halmen, för att få tid att ötvertänka, hvad han skulle säga. Augusta skyndade sig beredvilligt att ställa arbetet till rätta. Aurore förnyade sin fråga. — Skälet . . skälet, sade grefven, ännu mer intrasslad än hans fingrar; — skälet är, att Surcoul .. man kan ju tala här utan fruktan, eller huru? Aurore betraktade Raymond uppmärksamt och svarade: — Ingen förstår franska, utom vi. — Då, madame, vill jag säga er, att Surcouf ej vill blottställa vår vexande koloni för någon fiendtlig makts misstankar. Vi böra förhålla oss neutrale, ty om vi blefve misstänkta för att stå i förbindelse med Surcouf, kunde det draga olycka öfver oss. Så oförvägen kapten Surcouf är, är han likväl utomordentligt försigtig, då det gäller att ej blottställa sina vänners lif eller intressen. Raymond lyckönskade sig öfver att ha hittat något, som liknade ett antagligt skäl. — Ja, sade Aurore, — jag förstår och värderar denna betänksamhet. Det sanna modet är alltid paradt med förstånd. Jag känner igen Surcouf på detta drag . . men man kan ju skrifva ... Ni skall utan tvifvel brefvexla med honom, Raymond? — Ja, madame. Brefvexlingen kan ega rum örver en neutral eller fri hamn .. öfver Cheribon eller Kalima. — Amnar ni snart skrifva till honom? — Vid första tillfälle. AN (Forts.)