Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1856, sida 1

2 ——— — gen af att vara ett uttryck af hela landets mening; de skulle förskräckts öfver sjelfva den lätthet. hvarmed man alltså kan i en liten upprymd vrå af landet kompromettera det hela och tillverka opinioner, de der, adresserade utrikes, kunna hafva med sig oberäkneliga följder; de skulle förskräckts, säga vi, äfven öfver den reflexion, som låg så nära för handen: kunna vi, i vår vrå, så lätt åstadkomma en Sveriges opinionsyttring för vestmakterna, huru lätt kan man då ej också i en annan vrå tillverka en sådan i motsatt riktning! Och om det nu gifna prejudikatet en vacker dag någonstädes vunne en sådan efterföljd, hvad skulle de då säga? Månne deras Seid då också skulle prisa den fria adressrätten — till utrikes makter? Månne han ens, om adressen i Helsingborg haft en motsatt riktning, skulle funnit den kunna med denna slags frihet försvaras? Säkerligen icke! Men — idetta får icke vara detta?; äro vi icke nu åter inne på känslornas område, der all absolut rätt hos vissa Ästatsrätts-lärarer upphör att finnas till! Riktigheten af dessa anmärkningar i sin allmänhet lärer svårligen kunna bestridas, men vi bedja få fästa Post-Tidningens förf:s uppmärksamhet derå, att inom det praktiska lifvet inträda undantagstillfällen, då sjelfva statsrätten måste gifva vika. Vi påstå nu ej att detta är strängt taget rätt, men det blir en sakernas nödvändighet. Ett sådant undantagsförhållande inträder t. ex., när ett lands styrelse har antagit, eller misstänkes för att hafva antagit en in-nationell politik, mot hvilken landets innevånare se sig nödsakade att protestera, en protest, som de måste anse angeläget vara, att den äfven kommer till främmande makters kännedom, på det dessa måtte veta, att styrelsens politik icke är nationens. Huruvida ett sådant tillfälle betingade rättmätigheten och befogenheten af den Helsingborgska adressen, må vi lemna osagdt, ehuru Gen. Canroberts upptagande af samma adress, öfver hvilken han uttryckte sin stora glädje, lofvande att lägga den under sin suveräns ögon, väl talar derför, då Generalen icke kan anses hafva varit okunnig om den politiska anständighetens fordringar; vi vilja blott försvara möjligheten af ett sådant undantagsfalls tillbörlighet. För öfrigt må man ihägkomma, att om politiska meddelanden stater emellan endastkanloflig enske genom staternasresp. styrelser och deras ombud, så göras dock i våra dagar meddelanden äfven mellan folken direkte, och detta sker genom de olika ländernas press. De tider, då ett lands utländska politik bestämdes uteslutande af styrelsens, äro nu något förändrade. Folken ha äfven här börjat bilda sig egna meningar, fatta egna, afgjorda sympathier och antipathier, samt medgifva icke utan motstånd sina styrelser, att handla i en motsatt rigtning. Så oangenämt detta må förefalla för t. ex. sådadana personer som Post-Tidn:s förf., så är det dock ett faktum, som qvarstår i sin fulla verklighet, och hvilket derföre ingen styrelse, med klok omtanka för sitt eget lugn, bör lemna ur sigte. RA TURSVRAT ERA D RAS METTE ISEN VRT TNE DN VANOR DIN TRIT RA STAR TE SDSRADSA ASSR