Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1856, sida 2

Likaledes torde man få antaga, att statsrådet Gripenstedt snart nog afgår. Förhållandet härmed är likväl mera inveckladt. Det har blifvit en jargon i de flesta tidningar, allt sedan Skattereglerings-frågan begynte att agiteras, och synnerligast under sista riksdagen, att framställa denne rådgifvare såsom en afsälling från sina liberala grundsatser, och såsom ett ödmjukt redskap i allenastyrandets tjenst. Det skulle väl löna mödan, och hvilket väl också en gång torde ske — att något närmare utreda sammanhanget med denna bearbetning, som nästan uteslutande härleder sig från en viss mäktig och verksam, men ej särdeles nogräknad persons sårade högmod: för det närvarande vilja vi likväl blott nämna, att hela denna opinion, som man på sådant sätt bemödat sig att tillskapa, är en fullkomlig mystification. Vi veta från ganska tillförlitlig källa, om ingen af konseljens ledamöter för närvarande står så illa till boks hos den allerhögsta viljan, som herr statsrådet Gripenstedt; och det skall icke det minsta förundra oss, om man endera dagen, under en eller annan vacker förevändning, söker att befria sig från en så obeqväm person, som i vederbörandes ögon eger de trenne stora felen, att innehafva en oberoende ställning, samt att sakna allt sinne för de s. k. finesserna i politiken, och att ega så väl mod som förmåga, att vid kinkiga tillfällen till protokollet utveckla obehagliga sanningar. Ytterligare anse vi det högst sannolikt att friherre Stjerneld ej länge hålker ut på sin plats, som utrikes statsminister, och detta må visst icke heller förtänkas honom. Uti ingen annan branche af regeringsbestyren är det hemliga mellanspringet så flitigt som här, och hela verlden vet, att bakom den laglige och ansvarige ministern står ett annat agentpar, som säkerligen äfven i sin ordning blir draget vid näsan, men som nu, jemte sina små diplomatiska kommunikationer, synnerligast an-, vändas för att mussla med skribenter och tidnings-rodaktioner, samt inoch utomlands kolportera den meningen, att eest le Roi seul, qui gouverne en Suede; Oui, lui seul, Messieurs ! Det må nu vara att den värde agenten, såsom vi hålla troligt, sjelf listigt omfattar denna politiska troslära, eller endast tjenar densamma, för att göra sig behaglig och samla meriter, men enär den ifrågavarande personen egentligen endast har cen enskild ställning, så är derom mindre att säga, och vi beklaga blott, att han ej förmår höja sig till den åsigt, att det, äfven ur ren egoistisk synpunkt, är en dålig uträkning att läta använda sig i fnaskiga intriger. Men långt mindre skonsamt måste omdömet utfalla om en annan friherre, hvilken tillhandagår med ganska tvetydiga tjenster, och som har ett annat hemligt ministerium om hand, hvars beskaffenhet är af den egenskap, att man helst undviker att derom vidare yttra sig. Lyckligtvis börjar denne mannens karakter att nu blifva så uppdagad, att man torde få anse det omöjligt att man — med aktning för sig sjelf — skall kunna bibehålla honom i den högre administrationen. Skulle detta inträffa, som vi vilja hoppas, så får allmänheten göra sig beredd på att äfven en fjerde vacans inom konseljen ————