Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1856, sida 1

EDe fridlöse på Java. Af Mry. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Kan ni tvifla derpå? Jag må säga, att de franske adelsmännen äro sig lika: de tro icke, att hustrur kunna älska sina män .. — Nej, tvertom! Hvarför skulle de icke kunna älska sina män! sade Raymond, som utan urskiljning begagnade de första ord, som föllo honom på tungan. — Hon var en tid förut så glad och lycklig, den goda grefvinnan. Den fördömde budbäraren kunde aldrig komma olägligare än i detder ögonblicket, fortfor Vandrusen; — men . . — Hon vattnade ju blommor? afbröt honom grefven machinmässigt. — Hvad är det ni pratar? vattnade hon blommor? — Jag .. vet icke .. men jag tror det .. grefvinnan plär ju om morgnarna sysselsätta sig med sina blommor .. — Nej, hon sof, då brefhäraren kom hit, och då hon vaknar, finner hon brefvet bredvid sin säng ... Hon öppnar och läser .. det var från Surcouf och tillkännagaf helt kort och godt, att hennes man var död . Sjömän tala utan omsvep ... Hon upphäfver ett Jemmerrop och faller afdänad tillbaka i sin bädd. De andra fruntimmerna skyndade till hennes kammare, för att bistå henne .. Efter den stunden har