Med skärpa uti tanke, som ej mången, Du skötte ock philosofiens värt; Och lika smältande du var i sången, Du fanns i prosa Nordiskt stark och djerf. Till slut en fridens återkommen Balder, Ett Valhall du af Siare och skalder? Oss bragt igen med gyllne dar, som flytt. En evig minnesruna du dem skurit: Hvad stort, hvad snillrikt fosterjorden burit, Uti din teckning lefvat upp på nytt.