Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1856, sida 1

De fridlöse på Java. Af Höåry. (Forts. fr. föreg. N:r.) Så snart däcket blifvit rengjordt och spåren efter den blodiga striden utplånats, återtog besättningen sina lugna vanor, alldeles som om ingenting märkvärdigt förefallit under denna dags morgontimmar. De tappre sjömännen voro ej behäftade med den skrytande stortalighet, som efter striden aldrig tröttnar att orda om egna bedrifter. Surcouf hade tackat dem alla med hjertliga handslag, och när han visade sig nöjd med sina män, behöfdes inga ord, för att rosa deras dater. Brisen var god, och Breton gungade som en svan på det solglittrande hafvet. Kaptenen hade befallt att kursen skulle ställas på Java. Den gamle malajen och hans båda döttrar underrättades nu, att faran var öfverständen. De återhemtade sig ej från sin förskräckelse, förrän de sägo, att de blott hade hvita ansigten omkring sig. Kaptenen ålade besättningen att på det vänligaste bemöta de trenne främlingarne och sörja för deras trefnad ombord. Timor, piraterna, striden, den på gångspelet rykande luntan — allt var inom kort förgätet. Hvilket underbart, omvexlande lif föra ej de härdade män, som kringsvärma Indiska oeeanen och leka med alla dess faror och stormar! De skulle tråna bort i de civiliserade samhällenas enformiga lif .. för dem är