Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1856, sida 1

att de varor, som sälunda fördyras, äro läkemedel, hvilka väl borde anses af dem, som ordinera och bruka dem, för de oundgängligaste behof. Apotheksprivilegierna utgöra ingenting annat än en beskattning på dessa behof, och af all beskattning måste väl denna vara den mest obehöriga, äfven derföre att den mest drabbar de fattiga samhällsklasserna.? Dessa anmärkningar bemöttes med mycken hetta af en Ins:e, som fann vår framställning vara mycket okunnig, och särskilt hänvisade red:n till medicinaltaxan, efter hvars inhemtande det skulle blifva red:n klart, att apothekarne vicke skörda den vinst red:n synts vilja. Ins. upplyste emellertid på förhand, att den svenska medicinal-taxan vore den lägsta, som i något land i Europa existerar, ett faktum så myeket mera af betydelse, som vårt land måste importera största delen af de droguer, apothekare använda, och uttalade på grund deraf sin önskan, att red:n täcktes inför allmänheten ådagalägga att medicinaltaxan är så hög och betungande för allmänheten. Red:n förklarade i afs. å denna punkt, att det vore alltför möjligt, det vi komma att taga Ins:n på orden, och att gömdt i detta fall ej vore glömdt. Sundhetskollegii för kort tid sedan i Författningssamlingen meddelade kungörelse ang. fastställde ändringar i nu gällande medicinaltaxa, har erinrat oss om uppfyllandet af detta halfva löfte. Till den ändan hafva vi skaffat oss del af en priskurant på droguer från ett engelskt handelshus, dat. Jan. 1856, och skola tillåta oss, att mellan denna och den nu fastställda medicinal-taxan göra en liten jemförelse, dervid bör anmärkas, att priskuranten endast upptager en ringa del af de äm