mannen; men jag är fullt öfvertygad, att han inför Konungen dokumenterat sin öfvervägande företrädesrätt, om än en uppoffring af Edra förmenta rättigheter måst ske. Af personer härstädes, hvilka säga sig känna honom, har jag hört, att han skall vara en i många hänseenden förtjenstfull man och ega både goda embetsgäfvor och presterligt sinne. Detta gör, att jag, om än med en tår i ögat öfver mina felslagna förhoppningar, af allt mitt hjerta lyckönskar Eder till den kyrkoherde Konungen funnit sig böra gifva Eder. Mottagen honom med kärlek och förtroende. Ofverflytten på honom den välvilja, J hafven egnat mig. Måtte han blifva Eder och Edra barn en öm själasörjare, en trogen skaffare af Guds rike och en god vårdare ar Edra både andeliga och lekamliga angelägenheter! Jag vill icke fördölja. att jag fästat mig mycket vid den tanken att få komma till Eder, hos hvilka jag fann mig så välkommen, och att jag gladde mig i hoppet åt upptyllelsen af en af mina käraste önskningar, att få tillbringa mina återstående dagar i min födelsebygd. Härmed vill jag dock icke hafva yttrat någon ifrig längtan att komma från min nuvarande vistelseort. Jag har härstädes alltid blifvit bemött med kärlek, godhet och förtroende. Det utgjorde i sanning en ljuf tröst för mig att finna den belåtenhet, hvarmed mina aktade församlingsmedlemmar förklarade sig behålla mig qvar härstädes, ehuru de derföre icke missunnade mig ett fördelaktrgare bröd i min hembygd. Ä Jag helsar Eder af hjertat alle och afslutar min skrifvelse med Apostelns ord: Värs Herras Jesu Christi nåd vare med Eder allom. Carlskrona den 30 Jan. 1856. L. Fauk.? — nglingen G. Gauffin, f. n. boendei Göteborg. har för sin visade rädighet vid ängfartyget Kommendörkaptens brand, hvarigenom han bidrog att rädda flera menniskolif, af Kongl. Maj:t erhållit guldmedaljen för berömliga gerningar af 5:te storleken, att i högblått band med gula kanter bäras å bröstet. — Med anledning häraf har en ins:e i A.-B. undrat öfver att aktören Thegerström, som vid samma tillfälle säges hafva räddat 13 menniskolif, icke blifvit hugnad med någon dylik utmärkelse. — Rörande den Wibergska Radafslutningsmaschinen yttrar tidn. Svea, sedan den skaffat sig fullständiga upplysningar om maschinens praktiska användbarhet, att densamma ingalunda är blott en komplettering af den Sörensenska sättmaschinen, utan en uppfinning alldeles för sig fullkomligt fullständig, och står med sättmachinen blott i det sammanhang, att den fullständigar denna och gör den fullt användbar. Men den är ämnad att begagnas äfven vid vanlig sättning för hand, och hr Wiberg är för närvarande sysselsatt att förfärdiga ett antal machiner, att användas för den nu brukliga sättningen, (om dessa blifvit fullt användbara derom kan ref. ej nu lemna upplysning), men uppfinnaren anser att genom dessa maschiner den vanliga sättningen för hand kommer att betydligt fortskyndas, och det torde i synnerhet blifva vid de större tryckerierne, der dagliga tidningar tryckas, som maschinen kommer att blifva af betydligt gagn för verkställande af en snabbare sättning. Huruvida, tillägger Svea, för öfrigt Sörensenska sättmaschinen, oaktadt belönad med Pariserexpositionens högsta pris, länge får behålla sitt hedersrum, är en sak, som en snar framtid torde komma att lägga i dagen. — Den bekante häst-slagtaren och hästvännen Karl Ekeblad har afgifvit en adress till Linköpings invånare, ur hvilken vi återgifva följande: Under loppet af tre och ett halft år har jag i hufvudstaden slagtat till menniskoföda öfver två tusen vederbörligen synade hästkreatur. Exemplet från Stockholm har tagits till efterföljd äfven i Norrköping, der det väl finnas fem hästslagtare, men intet väl ordnadt slagteri, ty skall saken gå framåt, måste företaget väl börjas och utföras med största omtanka under en nitisk och kunnig läkares kontroll. Linköping ligger i hjertat af provinsen och i en ort, sedan äldre tider utmärkt för en större hästafvel, allt skäl, som gifva vid handen, att saken här skulle lyckas, om den lemnades i goda händer, synnerligen som här i staden äro bosatta flera civila och militära personer, utmärkta för en högre bildning och fosterlandskärlek, och hvilka säkerligen skulle finna en glädje i, att i moraliskt hänseende befrämja den unga reformens framgång. Till en hvar, som intresserar sig för vanvettiga fördomars utrotande, utdelar jag gratis en liten tryckt afhandling i ämnet, som så väl meddelar anledningar till denna fördoms upphof, som förteckning på de sjukdomar, hvilka göra köttet icke ätbart, och undervisning om huru detsamma bör till menniskoföda anrättas. Det är mången ännu, som tror, att betselryckning och piska äro säkraste medlen att tämja hästen med. Jag har hemma trenne Iörhöstar hvilka alla varit ansedda för noduo