Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1856, sida 2

ock af det förogående kan ses, rättas till sats, att förf:n, då han velat visa huru införbisett, att uti införseln för 1854 ingår icke mindre än 8,972,000 lod oarbetadt silfver, exporten i värde öfverstigit importen. Bäst framstär detta förhällande genom följande AW —— 2— 1814 och i jemförelse dermed kan väl kriget mot Sverge 1718 betraktas såsom en glanspunkt. Att Sverges och Norges kronprins, redan utnämnd till vice konung i Norge, skulle beI gära samtycke af detta lands (Norges) myndigheter — till hvilka vicekonungen således ej lärer räknas — faller sig ännu mera Ilnstigt. Morgenbladets yttrande, att en sådan formalitet bordt iakttagas ännu mera då det gällt Norge, om det varit fråga om att uppresa ett liknande monument i t. ex. Danmark, eller någon annan utländsk stat, utgör blott en ny bekräftelse på vår gamla sats, att unionsförhållandena i st. f. att förena Sverge och Norge blott bidraga till ländernas söndring, och att således bäst vore det hela denna ömkliga union upplöstes. ÅÄtt Sverge för samma union bortskänkt Pommern, uppoffrat tullfriheten i Öresund, med flera förmåner, som det eljest med största lätthet kunnat betinga sig vid freden i Kiel, att icke tala om den ännu större uppoffringen af Finland, för hvilken vi i väsentlig mån hafva tanken på en förening med Norge att tacka ; — allt detta skola vi lätt glömma, blott vi slippa, att oupphörligt retas af Brödrafolkets oförsynta anspråk och upprepade bemödanden att nedsätta Sverge och allt hvad svenskt är, och t. o. m. — det förmätnaste al allt — ställa Norge — den svagare, om cj direkt eröfrade, dock vunna förbundsstaten -— öfver och framför Sverge. Uti vår i Måndagsbladet införda uppsats, i rörande Sverges inoch utförsel under de sednaste åren, förekomma ett par misstag, hvilka vi skynda att rätta. Exportartikeln stal upptages för alla åren i skålpund, ehuru det bör för de först anförda 3:ne åren, 1835, 1840 och 1845, vara skeppund, men för de efterföljande 1850 och 1854 skålpund, hvilket ock kan märkas genom den plötsliga öfvergången ifrån 28,258 till 7,108,000. — I I sista stycket på samma uppsats står: efter afdrag för de år 1852 införda qvantiteter (16,168) t:r, uppgår värdet af rikets spanmålsexport samma år till ett belopp af omkr. 8 millioner rdr bko. Här bör året, såsom 1854. Slutligen bemärka vi rörande samma uppseln troget följt utförseln i spåren, likväl förhvilket icke kan betraktas såsom importvara, utan utgör den kontanta mellangiften för hvad jemförelse: — E 2 8 2 2 2225 2 — E — — — — ce ww I DRAR IS 2 —-—8 ÅÅS 2 — 2 -ivsusid Yo JuU 1 102JI)IS UOO PIND fal — ;iU2 D2D AA DR ÅS SEAS—