Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1856, sida 2

7 Utrikes Nyheter. ENGLAND. Adress-debatterna:Iöfverhuset föreslog grefve Gosford, sekunderad af grefve Abingdon, svarsadressen på trontalet, hvilken i det väsendtliga blott utgör en omskrifning af det senare. — Derpå uppsteg lord Derby såsom oppositionens ledare och afgaf den förklaringen, att hvarken han eller någon af hans parti hade för atsigt att på något sätt störa antagandet af adressen, sådan den var föreslagen, men deremot tilläte han sig att behandla och kritisera sjelfva trontalet sådant det var, ett verk af ministern; ehuru han ej väntade att i dylika dokumenter finna något särdeles behag i stil och språk, så kunde han dock icke underlåta att beteckna detsamma såsom aldeles innehållslöst och magert. Det innehöll intet om handelns och finansernas tillstånd i landet, intet om indiska riket, intet om kolonierna, vidare intet berömmande erkännande af härens mod, ihärdighet och tjenster. Öfverraskande är det föraktliga förbigåendet af Sardinien och Turkiet. Han hade dock trott, att turken vore en af hufvudpersonerne i kriget (hör! och skratt). Icke ett tröstande och deltagande ord för de i fångenskap försmäktande hjeltarne från Kars! Kanske blygdes ministrarne att lägga dessa mycket sägande namn på Hennes Majestäts läppar. Han hoppas att Kars möjligtvis icke blifvit lemnadt i sticket af fruktan för en fransk insinuation, att man uteslutande fullföljde engelska intressen; ty det vore att smäda alliansens uppriktighet. Utan tvifvel skulle den ädle statssekreteraren för utrikes angelägenheterna snart framlägga alla de aktstycken, hvilka rörde Kars, på det man måtte lära känna de skyldige. Lord Stratford kunde han icke anse såsom sådan, förr än positiva bevis på hans brottslighet företeddes. Hvad underhandlingarna beträffar, hvilkas återupptagande han visst icke tadlar, ehuru de ej en gång ingifva honom någon blind fredsförhoppning — så önskar han blott att Österrike måtte hafva erhållit Rysslands tillstånd att hos vestmakterna arbeta för dess bästa — i stället för tvertom, ty det ser ut som om England och icke Ryssland begärde fred. (Nej, nej! från ministerbänkarna). Vare det långt ifrån honom att vilja kritisera sjelfva förslagen; han stode fast vid den konstitutionela doktrinen, att krig och fred vore kronans och dess tjenares sak (bifall). När ministern fyllt sin uppgift, då först stode det parlamentet fritt att gilla eller ogilla hans görande och låtande (uthällande bifall); han hoppas att regeringen icke måtte afsluta något långt vapenstillestånd, framför allt intet till sjös, dock ser han heldst, att aldeles intet vapenstillestånd afslutas, ty fördelen deraf skulle blifva endast på Rysslands sida, hvilket då efter behag skulle kunna proviantera norra Sebastopol samt transportera sina trupper hit och dit, under det att de allierade på Krim vore bundne vid den mark, hvarpå de stå. Nyttan af fördraget med Sverige kunde han ej riktigt inse, det måtte således innehålla en hemlig artikel. (terna skulle han velat höra nägot om tilldragelserna i Teheran och Washington. Clayton-Bulwer-fördraget kunde han icke underläta att tolka på samma sätt som brittiska regeringen gjort, hvaremot han tror, att de Cramptonska värfningsförsöken gifvit amerikanska regeringen rättvisa skäl att besvära sig. Slutligen tadlar den ädle lorden den förläning af pärskap på lifstid, som nyligen ägt rum. Lord Olarendon svarade, i det han började med sista themat för Derbyska kritiken, att en diplomatisk korrespondens om tolkningen af ett så klart fördrag, som det ClaytonBulwerska, skulle leda till ingenting; han hade således föreslagit att öfverlemna hela frägans afgörande åt en tredje makt. Detta förslag vore ännu icke antaget, han hade förnyat detsamma och hoppades att Förenta staternas regering vid närmare öfverläggning skulle gå in derpå. Hvad den andra tvistefrågan med QAHHHHHHHAHHH3 — allvarsamt. Ilär är icke fråga om grefvinnan Aurore Despremonts, utan om hennes man. Jag har