Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1856, sida 2

—— — — —— — — — — ———————— Un enda pirog hade ej landat vid ön. Den höll sig på ett visst afstånd från land, så att Raymond ej kunde urskilja de trenne män, som utgjorde dess besättning, men mellån dem och de fem sjöröfrarne vexlades oupphörligt hemliga signaler. När lösesumman och de båda Malajska flickorna voro i piraternas händer, såg man denna pirog sätta sig i rörelse mot stranden, och straxt derefter steg ur densamma en europeisk fånge eller rättare, en spöklik gestalt med infallna anletsdrag och bärande på sin kropp alla tecken af en lång och hård fängenskap. Grefve Raymond rördes till tårar, då han såg sin olycklige landsman, fattade hans hand och förde eller snarare bar honom till slupen. — Herr grefve, sade han, — ni skall ombord å Breton, finna all den vård, hvaraf ni är i behof. Fången visade i början någon förvåning, men för kraftlös att begära en förklaring, uttryckte han med åtbörder sin tacksamhet för Raymonds välvilliga ord. Hela besättningen var uppställd på däck, för att helsa grefve Despremonts, Surcoufs vän, den så underbart befriade fången, välkommen. Otverst vid sallrepstrappan väntade Surcouf med glädjesträlande ögon sin vän. Slupen lade till vid sidan af Breton?. — se här vår vän Surcouf, sade grefve Raymond, i det han för fången från Timor utpekade kaptenen.