De fridlöse på Java. Af Möåry. (Forts. fr. föreg. N:r.) VII. I en historisk berättelse kan man ej på samma gång omtala händelser, som tilldraga sig samtidigt, men på olika ställen. Man måste nödtvungit gifva företrädet åt vissa och låta andra vänta. Men ingenting får glömmas: allt skall i sin ordning sammanlöpa till den slutliga dramatiska upplösningen. Vi återvända till Breton?. Solen sjönk mot himlaranden, hafvets yta låg klar och lugn som en spegel. En slup stötte ut från Breton och närmade sig den lilla ön Fiu, en ödslig klippa, der enligt gammal sedvana de fångar utlösas, som fallit i händerna på sjöröfrarne från Timor. För att ej reta banditerna och bringa dem i förderf, hvilka det gäller att rädda, bör man försigtigt afhålla sig från allt, som kan tydas såsom ett fiendtligt tecken. Europerna måste hafva mod att landstiga på utlösningsön, utan att vara flera än tvenne. De öfverlemna sig sålunda åt sjöröfrarnes godtfinnande, hvilka sålunda, om det lyster dem, kunna bemäktiga sig lösesumman och ändock behålla fångarne, ja äfven nedhugga sjelfva underhandlarne. Grefve Raymond lemnade de båda roddarne i sluC1.