Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1856, sida 3

Jt0uudaAa UIII81411211 YALTMCI, 80111 IIAn 00T 10TInCUMGA, 41 K. M:t bifallen, helst den står i oskiljaktig harmoni med K. M:ts sednaste förklaring angående rättigheten till transitoupplag af vissa under förlidet år inkomne, då till införsel förbudna men nu tillåtna varor, så undviker regeringen jemväl besväret att pröfva de många enskilda ansökningar som i detta hänseende redan lära blifvit till finansdepartementet ingifne. Att hr finansministern likväl för sin del måtte hysa vissa betänkligheter, kan slutas deraf, att han från tullstyrelsen infordrat specifik uppgift på de varuqvantiteter, som sålunda skulle komma att direkte förtullas utan förutgången återutförsel. En sådan uppgift har tullstyrelsen jemväl meddelat, så vidt neml. anmälan härom till tullstyrelsen ingått. Denna skrupel är likväl af den utomordentliga litenhet och småaktighet, att man icke gerna kan föreställa sig att, sedan K. M:t numera tyckes hafva bestämt sig för en statsekonomiskt rigtig, liberal handelspolitik, hr friherre Palmstjernas individuella antipatier i detta hänseende skulle kuuna i någon mån rubba den antagna principen. Den sorgligt ryktbare svenske kommissarien vid Pariser-expositionen, expeditionschefen Brändström, har till regeringen ingifvit en berättelse om huru han fullgjort detta sitt vigtiga uppdrag. Berättelsen finnes återgifven i sin helhet uti Aftonbladet. Man är nyfiken att se huruvida hr expeditionschefen der kan förklara alla de graverande anmärkningar, som blifvit gjorda emot hans sätt att sköta sin befattning, och hvilka på det mest dräpande sätt framträdt uti hr Crusenstolpes Ställningar och förhållanden?. Aftonbladet spår, att den nya staden 0scarshamn väl kommer att få dragas med sin gamla peblejiska benämning: Döderhultsvik, likasom Carl Johans stad ännu kallas och väl kommer att kallas Haparanda, och Oscarsstad lika litet kan frigöra sig från det gamla namnet Arvika. För den allmänt aktade veteranen i svenska armsöen, general Akrell, har den 1 dennes en fest firats på hotel Phanix i Stockholm, uppå den 60 årsdagen af generalens inträde i krigstjensten. Festen bevistades af omkring 80 personer ur olika kårer, och gen, Akrells skål föreslogs af öfverste Hazelius. Här hade varit ett godt tillfälle för öfverste Hazelius, att äfven uttryeka sin tacksamhet mot regeringen, för det den behagade skänka general Akrell sin onåd och skilja honom från hans ordförandebefattning i krigshofrätten, i och för hans omedgörlighet i afs. å generalen Löwenhjelm. Det är denna onåd, hvilken uti väsentlig mån beredt oss det skyndsamma utförandet af våra telegraflinier. Det är således ingen olycka för landet, utan tvertom, då dess utmärkta män råka ut för ett sådant der litet obehag. Posttidningen meddelar följande utnämningar och afsked: Till andre bataljonsläkare vid andra Lifgardet tillförordnade bataljonsläkaren derstädes, med. d. och ch. m. Th. Schagerström. Afsked har beviljats på ansökning: andre majoren vid norra Skånska infanteriregementet, frih. C. A. Liljecreutz med pension; kaptenen vid Göta artilleregemente A. W. Christiernin, likaledes med pension; ryttmästaren och sqvadronschefen vid Skänska husarregementet, frih. A. Bennet, med pension och majors namn, heder och värdighet; samt löjtnanten vid första Lifgrenadier-regementet G. F. A. Ungern von Post, från innehafvande löjtnantsbeställning på stat, med tillstånd att såsom löjnant utan lön i regementet qvarstå. — Med snällposten från Stockholm emottaga vi följande berättelse om en eldsvåda, som rasat i hufvudstaden: I natt (natten till sistl. Tisdag) omkring kl. 3 utbröt eld i den mellan Kaptensgatan på Ladugårdslandet och Ladugårdslandsviken belägna ängsäg, tillhörig ett bolag (Lindström Å komp.?) Ehuru släckningsanstalter så fort som måjligt anskaffades, sträckte sig branden likväl icke blott till de närmast belägna husen, utan ock öfver den smala gatan, på hvars andra sida likaledas 2 gårdar antändes. Af de sålunda antända 6 husen, bland hvilka 3 voro af sten, förstördes 3 helt och hållet, så att af det ena stenhuset blott yttre stommen qvarstår. Åt öster hindrad på ena sidan om gatan genom en brandmur och på den andra genom nedrifvande af ett mindre trähus, blef branden, vid svag vestlig vind, omkring kl. 7 lyckligen begränsad, hvartill en tung dimma då bidrog. Artilleristallet, som vid östlig vind skulle varit utsatt för största fara, skyddades genom den mellanliggande Löjtnantsgatan och närmaste hörnhuset, hvilket genom ihärdig sprutning bevarades från antändning. De nedbrända gårdarne sägas vara brandförsäkrade. Invånare i de först antända husen fingo blott en ringa del af sina lösören räddade. På en vind förvarade 1,500 tunnor hafre gingo ock förlorade. Såvidt man vet, har ingen menniska vid branden omkommit, men det säges att en person vid nedrasandet af en mur blifvit skadad. Såväl Konungen som Kronprinsen och Hertigarna infunno sig straxt vid brandstället. Ännu långt fram på förmiddagen fortgick klämtningen från kyrktornen. Telegrafdepescher. HAMBURG d. 7 Februari kl. 12,5. — Q WC— PÅ me An An