Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1856, sida 3

och i tunnor, men visste icke hvarifrån Andersson sått sockret. Tilläggande Arfvidsson att han ieke vore egare af sockret, som funnits hos Fahrlund, ej eller kände huru detsamma kommit till Fahrlund, hvaremot de omnämnda 2 1. kaffe tillhörde honom och blifvit af kaptenen å skeppet, Holmgren, för Arfvidssons räkning inköpte, samt att de 5 147. paddy likaledes voro honom tillhöriga, men han visste likväl icke huru denna vara kommit från fartyget till Fahrlunds hemvist. Å Sjömannen G. Carlsson, fastighetsegare i Majorna, ingaf en skrift, hvaruti han begärde att återfå de hos honom funna 2 144. risgryn, som han sjelf under förra året hemfört från utlandet, följaktligen på ärligt vis åtkommit, sägande sig Carlsson vilja inför domstol tilltala de af polisens tjenstemän, som hos honom anställt visitation, för deras olagliga förfarande, enär hans hus derigenom blifvit tillfogadt en oförtjent skymf. Ehuru Carlsson varit en af dem, som under lossningen å Aurora arbetat uti lastrummet, hade han icke sett någon röra vid lasten, ej eller hade han sjelf tagit något af densamma. Med anledning af Carlssons ingifna skrift om polisens olagliga beteende, upplyste öfverpoliskonstapel Lindblad, att anhällningen af risgrynen föranledts deraf, att Carlssons hustru om åtkomsten till desamma haft stridiga uppgifter. Så hade hon först uppgifvit att de blifvit uppköpte hos handlanden Theodor Nilsson, men när detta befunnits ogrundadt, hade hon sagt att hennes syster köpt grynen, utan att hustru Carlsson visste af hvem eller hvarest detta skett. E. Wicksten och sjömannen August Pettersson. som Jemväl biträdt vid lossningen å fartyget, dervid de arbetat uti lastrummet, hade hvarken sjelfva rört vid lasten eller sett någon annan taga något deraf. En annan August Pettersson, som äfven varit i lastrummet, hördes icke, enär han anmäldes vara sjuk. Skeppskonstapeln B. Andersson hade åtföljt fartyget hit. I Batavia hade han köpt 32 lisp. socker för 65 gyllen, hvilket han förvarat i smärre säckar uti proviantrummet under brödsäckarne i den ena brödbingen. Af samma socker bade han ombord å fartyget vid skeppsbron utdelat till Fahrlund, Lundberg och Hultin, för att de för Anderssons räkning skulle hemsmuggla det öfriga. Således vore de hos FahrInnd anhållna 28 lisp. af nämnde 32 lisp. socker. Tilläggande Andersson, på fråga, att de sockerpåsar, hvarmed Fahrlund, Lundberg och Hultin den 18 Jan. på morgonen anträffades, af honom till dem blifvit lemnade. I sanning en beskedlig konstapel! Sjötullsvaktmästaren Gustaf Olsson förklarade, att han under dagarne haft tillsyn vid lossningen å Aurora, men dervid icke kunnat förmärka att något blifvit undansnillat af lasten. Med kännedom derom att lossningsarbetare gerna söka att åtkomma något af hvad de lossa, hade Olsson tillochmed serskildt erinrat arbetarne å Aurora att ej taga något af lasten och härigenom ställa både sig sjelfva och Olsson i spektakel. Natten mellan den 17 och 18 Januari hade Olsson haft under bevakning en bredvid Aurora förtöjd hemförarebåt, lastad med socker, hvilket skulle afföras till nederlag. Då oväder inträffat under natten hade Olsson stundtals haft sitt tillhåll i kajutan å Aurora, der Fahrlund, skeppskonstapeln Andersson och arbetskarlen E. Pettersson, den senare af hrr Carnegie C:o tillsatt som vaktare å båten, äfven uppehållit sig. Olsson och Pettersson hade turvis varit å däcket. Påföljande morgon, när Fahrlund aflägsnade sig, hade Pettersson oeh Olsson varit på skeppets däck, men icke bemärkt att Fahrlund tagit något med sig, derefter Olsson begifvit sig i kajutan, enär det börjat snöa, tills kl. mellan 5 och 6, då begge, på Olssons förslag, gått till dennes hemvist i Masthugget, för att dricka en kopp varmt kaffe. Under tiden hade skeppskonstapeln Andersson lofvat att ha tillsyn å hemförarebåten, När Olsson och Pettersson ungefär en half timma senare återvände till Aurora, hade de på vägen vid Gasverket mött poliskonstaplarne, som berättat hvad som tilldragit sig med Fahrlund, Lundberg och Hultin. Tillfrågad om ej Olsson, medan han haft Aurora under bevakning, bemärkt den omnämnda öppningen mellan lastoch proviantrummen, förmälte Olsson, att han väl den 17 Januari under lossningen härå blifvit gjord uppmärksam af konstapeln Andersson, men att öppningen varit tillstängd med några lösa bräder, som fasthållits medelst vanlig försegling, ehuru denna funnits något rubbad, samt att Olssons mening varit att anställa ny försegling, fastän han af glömska försummat sådant. Förre styrmannen Landström, hade senare haft befattning vid lossningen, derunder han med noggranhet undersökt sockerkorgarne, då han funnit att åtskilliga af dem varit öppnade i bottnen, men sedan ihopdragne med fin rotting. Alla sädane hade känts lösa, hvaraf man kunde sluta till att desamma blifvit plundrade. Tilläggande Landström, att han yrkade ansvar å sjötullsvaktmästaren Olsson, som narrat den af honom för kontorets räkning å hemförarebäten tillsatte vaktaren Pettersson att lemna båten utan tillsyn, som Landström förmente eljest icke inträffat. Ur Delbanco sade sig ieke bestämdt kunna uppgifva, att någon del af den paddy, som för hans räkning hitkommit med urorar blifvit stulen, dock höll han före att så skett, enär den anhållna paddyn vore af samma sort, som den Delbanco emottagit, och dels fanns förvarad i en af de säckar Delbanco låtit aflemna å Aurora, för att deri afhemta sådan paddy, som kunde runnit ut. Af öfrige godsegare anmälde ombuden för hrr Francke Å Braune samt N. L. Magnus Å J. Hartvig att de förre, efter lossning af lasten å ÅAurora, funnit sig sakna 500 skälp. och de senare 1300 skålp. socker. Af förhören i öfrigt upplystes, att hvarken kapten Holmgren. andre styrman Kleverström eller flere andra af besättningen hade någon kännedom om att konstapeln Andersson i Batavia skulle ha inköpt socker eller hit medhaft något sådant i proviantrummet, med undantag af något hopsopadt socker, ungefär ett lisp., som stått uti ett splitträd i nämnde rum och hvilket begagnats till besättningen under resan. Uti Batavia hade ingen af besättningen mer än kapten och styrmännen varit i land och allt hvad Andersson der erhållit af kaptenen i penningar var 12 gyllen. Konstapeln Andersson, med afscende å hvad i saken blifvit upplyst, föreställdes det osannolika uti att han vore egare till sockret; men detta oaktadt .3.... (CC5532