Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1856, sida 2

Paul betviflade ej hennes oskuld; den framlyste i den bedjande qvinnans hela väsen. Han upplyfte henne och sade: — Lugna er, min fru! Er skall intet ondt vederfaras. Allt detta försiggick på mindre än en minut. Paul lät visa sig till Aurores sängkammare och anmodade Davidsons systrar att taga hennes kring rummet spridda kläder och följa honom utan attgöra några frågor. Alla tre begäfvo sig till tempelklippan. När Paul hunnit till gångstigen, som förde genom busksnåren, sade han: — Följen denna stig, mina damer ... J skolen finna en vän, som väntar er. Några ögonblick derefter föllo systrarne gråtande i Aurores famn. Paul återvände till Ovesteins hus, för att afgöra brottslingarnes öde. Han utvalde tvenne Vandakerier, berättade dem i korthet nattens tilldragelser, och lät dem släpa 0vestein och den malajske slafven till tempelgrottans port. De fridlöse gjorde sina vapen i ordning, i tanka, att Paul ämnade låta skjuta banditerna, men denne hejdade dem och utbrast: — Det är onyttigt. Ingen blodsutgjutelse! De fridlöse släpade derefter fångarne in i templet och tillspärrade på Pauls befallning öppningen med stora stenblock. — Fyra män, sade Paul, — skola i åtta dagars tid vakta vid denna dörr. Efter den tiden finnas inga fångar mer derinne, utan endast liken efter tre mördare. Aurore, Augusta och Maria hade emellertid återvändt till byggningen, och den förstnämnda befann