sålde till ett antal af 7500 efter tre olika pris, nemligen 7 sk. för sofvel och supanmat med bröd, 6 sk. för sofvel och supanmat utan bröd, samt 3 sk. för supanmat med bröd; och hafva de, som begagnat sig af inrättningen, till större delen bestått af personer, tillhörande arbetsklassen. — Fru Bäckströms spisinrättning, som likaledes oafbrutet varit öppen för middagsspisning, har vunnit så stort förtroende, att omkring 300 personer dagligen hemtat eller förtärt mat på stället, hvilket för hela äret utgör icke mindre än omkring 109,500 utdelade matportioner efter osvannämnda olika pris. Den personal, som af inrättningen sig begagnat, har således stigit procent utöfver nästsöregående år, i med 33. och har bestått af fattiga och behöfvande af nästan alla samhällsklassor. — Ordningsoch sundhetsnämnden har särskildt berömt den sednare, som bedrifvits i så stor skala och som utmärkt sig för en synnerligen god och kraftig föda, för lågt pris tillhandahällen, oaktadt den stegrade dyrheten på alla lifsförnödenheter. Med anledning häraf har ock ordnings-och sundhetsnämnden anmält nämnde fruar till erhållande af understöd och uppmuntran. — Bland allt det myckna väsen, som i Sverge tarfvar grundlig retorm, intager vårt passväsen icke lägsta rummet. Huru dermed går till i Helsingborg skall man finna af följande framställning i Öresundsposten: Passväsendet härstädes har i flera år varit ett föremål för resandes klagomål. O. P. har på mångas enträgna begäran åtskilliga gånger påpekat olägenheterne dervid, men utan följd, ehuru man på intet sätt sökt bestrida riktigheten af hvad tidningen i detta fall haft att anmärka. För att gifva ett begrepp om passexpeditionens beskaffenhet, hvilken dock fullkomligt öfverensstämmer med lagar och författningar, må nämnas, att den som på passersedel härifrån vill besöka det en half mil borta belägna Helsingör måste inställa sig hos: 1) Borgmästaren; men alldenstund det för denne embetsman med sina många juridiska och administrativa göromål är rentaf omöjligt att natt och dag vara till hands för att utskrifva en massa passersedlar på dygnet, måste den resande besöka 2) Passersedelspåtecknaren, som borgmästaren ovilkorligen nödgas hålla, om expeditionen skall kunna oafbrutet fortgå; 3) Kommendanten; 4) Kommendantssekreteraren, när kommendanten ej sjelf är hemma, och det vore en orimlighet att begära att en embetsman hvarje minut på dygnet skulle kunna vara att tillgå i en expedition, hvartill också ingen lag i verlden förnuftigtoch billigtvis kan tillförbinda honom; 5) Biljettförsäljaren och slutligen 6) Soldaten, som på hamnbryggan skall ransaka huruvida den resande verkligen genomgått förut beskrifna skärscld. Man skulle frestas tro, att vi här öfverdrifvit beskrifningen, den är dock, som hela staden vet, bokstafligen sann. Olägenheterne i nämnde förhållande äro emellertid för stadens invånare minst besvärande, som man lätt kan finna, men för Sverges öfriga härötver till utlandet på några dagar utresande invånare, samt för utländningar, som göra kortare besök härstädes, är detolidligt och barbariskt, i en tid som annars gör allt för att lätta kommunikationerne folken emellan. De fordna grunderna för civila och militära myndigheters gemensamma påskrifvande af åtminstone passersedlar sinnas ej mer, och Helsingborg, den af resande mest besökta och under en viss tid af året Sverges en la kommunikationspunkt med utlandet, är det oaktalt känske det enda ställe i hela landet, der berörde hinder möta den resande. Malmö har under landshöfding Troils tid så väl ordnat sitt passväsende, att den resande der på ett enda ställe erhåller behörlig passeller passersedels-påskrift och ängsartygsbiljett. Frågas nu om ej samma arrangemang vore ännu mera af behofvet påkalladt i Helsingborg? Härför möter blott ett enda hinder, den författning, som ålägger äfven militärmyndighet att påteckna passersedel, en författning, hvilken synes numera vara så mycket orimligare, som, enl. expeditionstaxan af d. 30 Nov. 1855 12, nämnde myndighet ej eger rätt att erhålla, så som det ända till början af innevarande år varit fallet, någon ersättning för påskriften eller den s. k. viseringen. Nu inträffar t. ex. i Helsingborg, att en kommendant måste snart sagdt natt och dag stå tillgänglig för de många resande, hvilka jemt bestorma hans dörr, utan att han för detta slafarbete erhåller någon ersättning. När derjemte sjeliva viseringen ej innebär den ringaste garanti utöfver hvad den civila myndighetens påskrift lemnar, så. och med afscende på de stora olägenheterne för de resande, tycks det som om vederbörande ej gerna kunde lemna dessa förhällanden utan afseende. Ny angfartygsrörelse, ökad trafik göra ändring härutinnan påkallad ju förr dess hellre, och man vågar fästa den förhoppning vid länets nuvarande höfdings praktiska blick och nit för länet och det allmänna, att han kraftigt fäster regeringens uppmärksamhet härå och derigenom bereder ett snart upphäfvande af nämnde författning. — Här vilja vi blott tillägga att det måhända varit ändamälsenligare att i expeditionstaxan fritaga Danskarne från den förhöjda passafgitten, i anseende till den lifliga kommunikationen med grannfolket. Bestämningen att hädanefter äfven de skola betala 32 sk. bko för passvisering torde framkalla repressalier å deras sida, och göra att de likaledes höja den motsvarande nu obetydliga afgiften. Vi hafva här endast påpekat hvad som så lätt och snart kan afhjelpas, ej kan skada någon, men gagna otaliga. Hela passväsendet bebötver för öfrigt väl revideras, och hvad sä Hoalsinoharo angår. äro stundom, t. ex. vid