Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1856, sida 2

aller brista redan vid första inspänningen; likaledes huruvida vissa kanonvagnshjul, som lerfalldiga gånger blifvit omgjorda, nu skola befinnas dugligare än vid föregående tillfällen, 0. 8. v. Såsom prof på hushållningen inom vår krigsförvaltning, hafva de sista statsrevisorerne framdragit det betecknande förhållandet, att för ett parti aspvirke, som kostade 52 rdr, uppgick den särskilda kostnaden för upphandlingen till öfver 47 rdr. Det säges att denna punkt ej varit den enda eller mest graverande, som kommit till revisorernes kännedom, men att de valt att anmärka denna, för att visa att de sett sig om äfven inom detta gebit, men att de icke ville vara närgångne eller småaktiga. Nästa revisorer torde få allvarsammare saker att granska. Hvad skola de t. ex. säga om sådana poster, som den notoriska lustresan för ett parti kanoner från Waxholm till Carlskrona och derifrån åter hem igen till Waxholm, flere andra omständigheter att förtiga. Det initiativ, H. K. H. Kronprinsen tagit, i att inbjuda den svenska armen — eller, såsom det väl rättare borde heta, svenska armåns befäl — till en insamling, dervid gäfvornas belopp äro på förhand utstakade efter subskribenternas grader, för att uppresa ett monument åt Carl XII vid Fredrikshald, har här gjort ett stort uppseende, och meningarna om lämpligheten af denna åtgärd just nu äro ganska delade. Den nyare forskningen kommer att mer och mer skingra den nimbus auf storhet, hvarmed samtiden omgaf denne ovanlige konungs namn, och om det än till en viss del är sannt, såsom det står i generalordern, att han, för en tid, mer än någon af våra framfarna konungar, burit svenska namnet, hedrat och stort, till vår verldsdels yttersta gräns; så är det en ännu obestridligare sanning, att ingen af våra framfarna konungar genom sin vrångvishet, sitt despotiska sinnelag, sin likgiltighet för allt utom sin egen hjelteära, så utarmat Sverges folk och tvungit riket så nära branten af undergång. Man har äfven anmärkt att han föll just i kampen mot det broderfolk, H. K. I. snart förmodas skola gå att som vicekonung styra, och att den slags olycksbringande storhet, som utmärkte segraren vid Narva, just är det sista slags storhet, som de förenade rikenas folk skola önska att sinna hos sina kommande regenter. Man tviflar också på, att den vård, som är föreslagen att resas af hela svenska armn, med den särdeles olyckliga versifierade inskriptionen, skall tala mer till känslan hos de besökande, än den oansenliga sten, som nu betecknar, eller anses beteckna, stället, der hjelten föll. Just den i generalordern öfverklagade omständigheten, att detta granitstycke så ständigt plundrats af besökande, hvilka deraf vilja tillegna sig ett minne, ger det ett intresse och en poetisk betydelse, som svårligen torde öfverflyttas på den grannaste götiska minnesstod af gjutjorn. Så räsonerar man här om saken.