Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1856, sida 1

den af sin lycka: han fann icke alltid hos de tre damerna uppmärksamma åhörare af sina föreläsningar, men Ovestein, som var förtjust öfver att få umgås med en hederlig man, lyssnade med största nöje till allt, hvad Davidson behagade berätta om skördar, utsäden, träd-ympningar och månskiftenas inflytande på vextligheten eller hvad annat som intresserar en flitig I ndtbrukare. En dag, då Bantam stämt möte med Ovestein på värdshuset Albatrossen, sade den förre i befallande ton: — I qväll klockan elfva skall din port vara öppen, ty jag ämnar då komma till dig. Din hustru och dina slafvar skola vara aflägsnade; de få icke se mig, förstår du. Ovestein betraktade Bantam med en frågande och ängslig blick. — Kanske du tror, fortfor Bantam; -att jag gift dig och gjort dig till hederlig karl, ja än mer, till lycklig menniska, för att låta dig lefva, såsom du nu gjort några dagar? — Jag förstår nog, stammade Ovestein, — att hr Turbry har någon serskilt afsigt dermed. — Du finner det utan tvifvel trefligt, du, att spela herre, hafva eget hus och hem och på köpet en vacker hustru, utan att en liten smula bli störd i din sällhet. — Jag står alltid till herr Turbrys tjenst, sade Ovestein med darrande röst. — Ovestein, du tager din lycka kanske något för mycket på allvar; din lycka är bygd på sanden, och jag kan närsomhelst blåsa omkull den. Der brottslingen är, är bödeln icke långt borta. Om jag anger dig hos närmaste domare, blir du hängd. — Det är sannt, sade Ovestein och sänkte hufvudet.