Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1856, sida 2

i alla händelser och dess kraft är nog stark att kunna undanskjuta mer än en Reuterdahl, eller tvinga honom att gå i dess spår men handlingen är dock betecknande för det system, hvilket, sedan det tvungits att göra en svag demonstration mot det yttre Ryssland, ännu anser sig tillräckligt starkt att kunna oförtäckt visa sin anhänglighet till det inre Ryssland, för denna surdeg af absolutism, bördsadel och högkyrklighet, och annat fåtalsvälde, i förening med allt slags religiöst och borgerligt tvång, som utgör karakteren af det Rysk-Asiatiska samhället. Men det har dock kommit en jäst i denna deg, som bringat densamma i en oangenäm rörelse, en jäsningsprocess, som utgör den närvarande tidens högsta betydelse, och utur hvilken nya, lyckligare samhällsförhållanden skola uppstå. När fikonträdet knoppas märker man att sommaren är när. Den som hafver ögon att se och öron att höra har redan bemärkt denna knoppning och med glädje helsat den annalkande sommaren. De som sörja deröfver sedan de förgäfves ansträngt sig att hämma tidens gång, hafva dock en utväg qvar — att med Kettil Okristen gå i högen, der de slippa se det nya ljuset. Men så mycken karakter hafva sannolikt ganska få; de slesta skola väl finna sig, om ock med suckan, i de nya förhållandena. Det återstår dem äfven den mindre svåra utvägen, att flytta till något annat land, till Ryssland eller Rom, en flyttning, som hr Reuterdahl ansett icke blott ej medföra något obehag, utan fastmer vara en fördel, då man derigenom kan få lefva tillsammans med kära trosförvandter.