Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1856, sida 3

1. : I, Ekonomiskt. Att tvätta Sidentyg. Sedan tyget är söndersprättadt från alla sömmar och skarfver, borstadt med en fin borste och väl slätt utstruket, sorteras alla hvita och kulörta tyger, hvar sort för sig, och med långa tråckelstygn sammanfogas, så mycket möjligt är, skynken och bitar till ett helt. Sedan vätes tvättbordet; sidentyget utbredes derpå; alla fläckar, som kunna finnas, uttagas med tvål och vispad ägghvita, eller med terpentinvatten, allt efter fläckarnes olika beskaffenhet. Är tyget hvitt, eller enfärgadt, påstrykes af tvålen på sidentyget, som derefter hårdt lindas om kafveln, lägges i tvättbunken och begjutes med sommarljumt vatten. Kaflen gnides med händerna och öfversköljes till första orenligheten hunnit afrinna från tyget. Då tages det af kaflen, omvändes och bestrykes helt tunnt med tvål, rullas ånyo på kaflen, som derefter doppas i afkyldt vatten. Nu kaflas det så länge, under påsköljningen af rent vatten, till dess att endast rent och klart vatten afgår. Derefter upprullas det våta sidentyget, lägges, helst enkelt, på rent och mangladt linne, hvarefter det antingen hårt manglas, eller kaflas, samt hänges i varmt rum att torka. Vill man sedan hafva det vattradt, sänder man det fill appretören, hvilken kostnad är obetydlig. Rutiga, randiga, eller blommande siden, eller merinos måste tvättas för sig sjelfva och med svamp behandlas, alldeles lika med florstvätt; ty om färgerna äro ömtåliga, kan det lätt hända, att den ena kulören slår i den andra. Hvarje våd, eller stycke måste derföre läggas enkelt på tvättbordet, och der aftvättas med svampen. Skulle tyget vara broderadt, äfven om det är med guld eller silfver, kan det likaså behandlas. Men att då kafla det rent duger ej, utan måste dylikt gods på afvigsidan tvättas med svamp och med flata handen. Sedan tyget är väl rent och det hängt en stund att torka, strykes det på afvigsidan, på den mjukaste beläggning, på strykbrädet, t. ex. på en mycket mjuk dubbel filt, pålagd med fint linne. Tyget skall vara utlagdt och väl draget efter tråden. Skulle glans och styfning behöfvas, så kan man dertill använda vatten med deruti upplöst gummi, hvilket påstrykes med en sidenlapp. Dock måste nu, då strykningen göres, papper påläggas, fastän all strykning sker på afvigan. I allmänhet rekommenderas varma stryklod och snabbhet i fingrarne, samt mycken skicklighet och vana vid strykning, då den förättas med ofvanbeskrifne saker. (Fam. J) Stekta Hålrötter. Stora friska och saftiga kålrötter skalas och skäras i fason af halfmånar. — Nu fräses i en kastrull ett godt stycke smör, deri rötterna nedläggas med lagom salt, litet peppar och temligen myckat socker mellan hvarje hvarf af rötterna. Sedan allt är ilagdt, igensmetas kastrullen väl med deg, så att ingen ånga får tränga sig ut. På sakta koleld stekas rötterna i tvenne timmar, hvarefter locket upptages och det klara flottet afhälles, eller afskummas. I såsen slåg nu litet söt grädde, så att den blifver simmig. Dessa stekta kålrötter, liggande i sin sås, kunna serveras till hvilkon kötträtt som helst. (Fam. J) Att förvara Ylleoch Skinnvaror mot Mal. Den under namnet ma! kända insekten anställer, som bekant är, den största förödelse bland ylleoch skinnvaror. Malen är en liten silfvergrå fjäril, hvilken ända från April till Oktober månad om aftnarna flyger omkring och lägger sina ägg på ylle och skinnvaror, från hvilka i November maskar utkrypa. Dessa maskar stelna under vintern, men visa, deremot, helt tidigt på våren, sin ofantliga verksamhet genom att äta upp allt hvad de kunna åtkomma af ull, tagel och pelsverk, för att derigenom bereda sig ett slags silkesartadt omhölje. Rökning med Salmiak skall vara ett suveränt medel mot mal och man har — åtminstone i Tyskland — dermed gjort en mängd lyckade försök. Äfven kunna torra malörtqvistar användas som ett preservativ mot dessa förderfliga insekter, om man i den säck, eller låda, deruti ylle eller skinvarorna inläggas, stoppar en och annan väl torkad och söndergnuggad malörtqvist. — Somliga bruka tobaksblad för samma ändamål. Men ett medel, lika enkelt som säkert, är dock det, att om vären, då alla mattor, samt alla plagg af kläde och andra ylletyger, samt pelsvaror, blifvit väl piskade och dammade, inlägga dem i rena lakan och fästa väl igen med många nålar, så att ingen mal kan intränga och göra sitt bo, samt derefter i en kista, eller i väl tillslutna dragkistlådor nedlägga alla dessa stora linnebylten. Man skall då, vid höstens annalkande, finna så väl muffar, kragar, brämer och pelsfoder, som ock alla slags ylleplagg, lika oskadda som då de nedlades, och man slipper det besväret att om våren sända dem till och om hösten hemta dem från bundtmakaren. (Fam. J) A CA A i 3 4A4