(Insändt.) Förutom 250 rdr riksmynt, för hvilka redan för trenne år tillbaka blifvit i denna tidning redogjordt, hafva sedermera alltjemt vid en mängd särskilda tillfällen, och sednast den 28 sistl. Jan., dels till undertecknad, dels till den äldre af domkyrkoadjunkterna, genom en och samma tredje person, ifrån en välgörare, hvars namn är för presterskapet onämndt och okändt, gåfvor blifvit aflemnade, hvardera gången till belopp af 150 rdr riksmynt, således till en sammanräknad ganska betydlig summa, i uppdrag att dermed i mindre poster understödja sådana domkyrkoförsamlingens fattiga, till hvilkas undsättning den allmänna fattigförsörjningen saknat förbindelse eller tillräcklig förmåga. Den frikostige gifvaren har under fortgången undanbedt sig specifik redovisning, hvilken eljest, under de förhållanden, då nöden icke varit ovanligt stor, hade kunnat, äfven utan onödigt blottställande af namn, afgifvas. De som emottagit gåfvorna, och desse hafva varit ganska många, hafva en pligt, hvars fullgörande ingen christelig gifvare kan eller bör afböja: pligten att bedja och tacka Honom, som högre är än menniskor. Undertecknad har ännu en, den att här offentligen betyga den okände gifvaren sin varma erkänsla, jemte den försäkran att de rika understöden blifvit samvetsgrannt använda och att de skulle varit fullt behöfliga äfven om flera ansett sig böra välja en dylik ntväg för sin välgörenhet. Göteborg den 1 Febr. 1856. Joh. Henr. Thomander.