1815. Striden rasat hela dagen Hejdlöst, utan rast och ro. Nu var sista timman slagen — Det var slut vid Waterloo. Allt var slut — i hela trakten Ingen strid — ty natten stod Kring den trogna kejsarvakten, Bäddad man vid man i blod. Svept i mörker, kejsarn hastar Bort ifrån sin lyckas grus. Nästa morgon redan kastar På hans fallna thron sitt ljus. Nu blef luft uti Europa. Lösta ur förtryckets band, Käcka slafvar modigt ropa Hän och ve mot hjeltens namn. Ja, J kryp, som länge bäfvat, Kommen, nu är tid för er! Snillets kungsörn, som har sväfvat Öfver jorden, syns ej mer. Skriken, skryten, tagen för er! Plundren — i all helighet! Frukten icke! — ingen rör er! — Verlden är ju fri, jag vet. Hvilken frihet utan like! Maken ej man skådat än; Ryssland, Preussen, Osterrike Bli Europas gode män. Allt blef bra — det är ju gifvet — Och man hängde ut en skylt, Der med stora streck stod skrifvet: Folkens frihet — starkt förgyldt. Hopen, bländad, genast glömde Fordna dagars olycksrön; Tyskland frihetsskålar tömde, Skrek i chorus: Wunderschön. Men när ruset hann försvinna, Och när synen kom igen, Stod ej friheten att finna, Icke ens förgyllningen. Hvar är perlan bland juveler? Jo, malicen hviskat har, Att bland Rysslands kronjuveler Hon blef lagd i godt förvar.