Article Image
De sednaste korrespondenserna från de allierades läger på Krim äro af föga intresse. Helsotillständet är förträffligt; de sjukas antal uppgår på sin höjd till 7 procent. Engelsmännen roade sig med snöbollskrig och andra tillställningar. Till Daily News skrifves under den 8 Januari, att man ämnade försöka förstöra de i Sebastopols hamn sänkta ryska krigsskeppen, emedan man med säkerhet kan antaga, att de innehålla mycken dyrbar materiel, som sednare kunde komma Ryssarne till godo. 15,000 man egyptiska soldater hade under de första dagarne af Januari landstigit i Trapezunt och voro till en del redan på väg till Erzerum. En korrespondent från Kertsch till Morning-Herald skrifver under den 31 December följande: Vi vänta hvarje dag ett anfall af Ryssarne; deras avantgarde befinner sig endast 10 (eng.) mil från platsen. I går afton fångade general Vivian en spion, som berättade, att en arme på 12,000 man uppbrutit från Arabat, för att angripa Kertsch, och i dag på morgonen har generalen bekommit en depesch från sir W. Codrington, enligt hvilken 15,000 Ryssar aftågat från nejden af Bebastopol, för att anfalla oss. De ryska trupper, vi från höjderna kring staden kunna se, torde belöpa sig till omkring 5000 man och tros vara förtrupperna till den korps, som anrycker från Sebastopol. Matroserna å kanonbåten Weser hafva kring denna huggit en 40 fot bred ränna i isen, och dess kanoner hållas färdiga att vid första signal gifva eld. Enär ett ansenligt antal transportfartyg ligga infrusne härutanför, anser general Vivian sannolikt, att fiendens ansträngningar hufvudsakligen skola riktas på att förstöra dessa. Journal de Constantinople redogör i en längre artikel för de omständigheter, som föranledt afbrytandet af de diplomatiska förbindelserna mellan England och Preussen. Enligt denna framställning har persiska regeringen på det gröfsta skymfat Storbrittanien i dess konsuls, hr Murrays person. En för persiska regeringen obehaglig person vid namn Mirza hade blifvit utnämnd till engelsk konsul i Schiras, men persiska regeringen vägrade erkänna honom, och då herr Murray begärde få veta skälen till denna vägran, erhöll han intet annat svar, än en fordran, att Mirza skulle utlemnas, hvarjemte dennes hustru blef kastad i fängelse, för att der förblifva, tills den fordrade utlevereringen egt rum. Murray protesterade energiskt mot detta förfarande och påminde om, att Mirza och hans familj stodo under engelskt beskydd, men härpå svarades å persiska sidan endast med skymfliga insinuationer, enligt hvilka den engelske gesandten endast i anseende till vissa relationer till den fångna damen gjorde så mycket väsen af ! saken. Härtill kommo andra förolämpningar, ; och alla den franske gesandten Bourrteg försök att bilägga saken voro fruktlösa. Den 20 November nedtog den engelske gesandten sin flagga, men väntade ännu 14 dagar och tillställde persiska regeringen den 4 December ännu en sista kategoriskt affattad depesch, hvarpå blott svarades, att om hr Murray vid sin afresa från Teheran försökte taga Mirza med sig, skulle persiska regeringen med våld bemäktiga sig dennes person. Den 6 Dec. lemnade engelska gesandtskapspersonalen Theran, men Mirza vågade ej åtfölja den. Man tror, att ryska beskickningen har sin hand med i spelet, och i Konstentinopel höll man saken för allvarsam nog att föranleda engelska regeringen att allvarsamt tukta den öfvermodige Schacken. Man väntade, att herr Bourre skulle följa hr Murrays exempel och lemna Teheran. Den till Tscherkassien afsända engelska beskickningen lär, enligt en telegrafdepesch öfver Triest, helt och hållet misslyckats och engelske kommissarien Longvorth sjelf blifvit plundrad af bergfolken. Såvida parisertidningen Journal des Debats är riktigt underrättad, skullo de underrättelser, Preussen meddelat ryska kabinettet rörande utgången af öfverste Manteuffels beskickning till Wien, hafva förmått Zaren att obetingadt antaga de österrikiska sredspropositionerna. Österrikiske ministern Buol hade nämligen meddelat Manteuffel, att Wienerkabinettet förpligtat sig att i händelse af vägrande svar från Ryssland icke blott återkalla sitt gesandtskap från Petarshure utan

31 januari 1856, sida 2

Thumbnail