trädet, framstammade sin barndomsbön, som hang fromma moder lärt honom, mumlade derefter nägra förvirrade ord, bland hvilka Aurores namn var det enda tydligt uttalade .. och nu drog sig en slöja öfver hans ögon, känseln domnade, tanken stadnade, och lemmarne stelnade till en dödlik orörlighet. Emellertid hade innevånarne i Vandrusens nybygge varit mycket orolige öfver Pauls uteblifvande. De hade väntat honom till aftonmåltiden och började med skäl bli ängsliga öfver hans långvariga dröjsmål. Man kunde icke mer skicka Aston att uppsöka den saknade vännen, ty Samarang-kolonisternas fyrfotade vän befann sig ännu i Kalima. Strimm och hans landsmän togo emellertid sina vapen och genomletade modigt den närgränsande skogen, i hopp att återfinna sin unge vän och bistå honom, om han, som de förmodade, hotad af vilda djur, tagit sin tillflykt i grenarne af något träd. Pauls namn genljöd öfverallt bland skogens mörka snår, men fruktlöst; ingen svarade. Hvarje minut ökade oron. Natten och urskogen bevarade sin hemlighet. Äfven de käckaste och raskaste bland nybyggarne började förtvifla, sedan de genomforskat skogen i alla riktningar bland snår och häckar, der aldrig en menniskofot hitintills trampat. Strimm, den obändige vilden, som en enda blick af Aurore ögon civiliserat, vågade sig tillochmed in i Jernskogens irrgångar och undersökte bland annat den majestätiska tempalruinen, i hvilken grefvinnan Despremonts och hennes följeslagare tillbragt en natt. Men Paul blef icke funnen, och man begrät honom redan såsom förlorad. I menniskohjertat finnes en rikare grufva af ädla känslor, än man inbillar sig. De stora städerna ha bringat vårt slagte i vanrykte.