Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1856, sida 1

skratta mig förderfvad åt en historia, som jag bevittnat: tänk dig, jag hade en passagerare, som trodde, att hon var enka och . . — Nej, nej, ögonblicket är alltför allvarsamt; afbröt honom Paul med en krampartad åtbörd; — för öfrigt. känner jag den historien mycket väl... Kapten, såvida jag ej misstaer mig, ha vi passerat förbi Cheribonkusten .. — Ja, längesedan. Jag anar din afsigt, Paul. Du vill göra ett litet besök hos dina vänner, nybyggarne i Samarang ... Men betänk, att vi härigenom förspilla en dyrbar tid, och att jag lofvat Aurore Despremonts att ej förlora en minut, när tillfället erbjöde sig .. Och nu är det gynnsammare än vi någonsin kunnat hoppas, eftersom vi utom den nödvändiga summan äfven hafva de små Malajskorna i vårt våld ... Du tiger Paul. Vill du då icke afstå från ditt besök i Samarang? — Saken, ser ni, Surcouf, är den, att . . att jag ej har äran känna grefve Despremonts, och ... — Min Gud, hvad säger du? utbrast Surcouf, på det högsta förvånad; — känner du icke Despremonts, han som fortsatte Dupleix stora verk.. den tappre krigaren, den ädle Fransmannen? Behöfver du då nödvändigt känna honom personligt, för att ... Minsann jag nu begriper dig, Paul. Stridsbullret måste ännu tumla om i din hjerna. Surcouf egde alla en krigares dygder, den fulländade soldatens slughet och fintlighet deruti inberäknade, men hans skarpsinnighet strandade mot hvardagslifvets vanliga företeelser; han skulle kunnat fortsätta detta samtal hela dagen, utan att begripa Paul. Paul, som mer förrådde gig genom sin blekhet än sina osammanhängande och feberhäftiga ord, gjorde en sista ansträngning, för att upphjelpa sitt sista o