Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1856, sida 1

—näfk11— — — Z——— — -— förstäåndiga yttrande, och sade med temligen säker röst: — Kapten, ni låter mig icke tala till punkt. Jag behöfver visserligen icke personlig bekantskap med grefve . . grefve . — Despremonts, inföll Surcouf. — Grefve Despremonts, upprepade Paul, — för att skynda till hans befriande. Men i Vandrusens nybygge har jag goda vänner, om hvilkas öde jag efter Bantams landstigning, ingenting förnummit .. Och eftersom jag nu befinner mig i graunskapet, ihägkommer jag, att jag har heliga pligter mot vänskapen att uppfylla. — Nåväl, sade Sureouf, — jag gillar dina känslor och skall se till, att din önskan blir uppfylld. Men du får ej dröja länge: lofva mig det, Pau! — En slup, tre goda roddare, tid att trycka mina vänners bänder, om de lefva, och begråta dem, om de äro döda, det är allt, hvad jag begär. Oen i ögonblicket derefter hissar ni segel och styr till Timor. Sureouf nickade bisallande och steg upp, för att gifva nya ordres. Paul märkte, att fartyget ändrade kosa och styrde mot högra sidan af sundet. Den olycklige ynglingen tycktes bli lugnare. Han hade fattat ett fast beslut; hvilket, skulle ej den skarpsinniga te iakttagare kunnat säga. På. höjden af Vandrusens nybygge, brassade Breton? segel, och slupen stötte ut. — Helsa dem alla! ropade Surcouf uppifrån fallrepstrappan till Paul, — och bered dem på, att jag snart gör dem ett besök. Paul svarade med åtbörder, hvilket för tillfället var bonom lättare än att svara med ord. ; Han återsåg nu Vandrusens landningsbrygga, vaktskansen, träden kring Hvita Rosornas Källa, den