Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1856, sida 2

relsen i Le Nord, bestå af tre hufvudpunkter. I den första afbåjer danska regeringen all solidaritet i afseende på de förbindelser som till följd af traktaten af den 21 November kunna uppstå för Sverge-Norge. Den andra punkten förnyar förklaringen om Danmarks neutralitet och försäkrar att Danmark i intet hänseende skall öfvergifva den ställning det under den nuvarande enropeiska konflikten intagit, till följd af öfverenskommelse med Sverge (Le Nord upplyser här att denna öfverenskommelse skall ha blifvit träffad redan i Februari 1853). I den tredje punkten förklarar cirkuläret, att konungen af Danmark, såsom fullkomligt fri och oberoende suverän, kommer att sjelf bedöma hvilken politik han anser öfverensstämmande med danska folkets intresscn, på samma gång han söker bibehålla vänskapliga förhållanden och godt förstånd med Europas öfriga nationer. Såväl Berlingske Tidende som Fedrelandet ha emellertid meddelat en, såsom det synes, halfofficiel förklaring att en sådan cirkulärdepesch icke existerar. Denna förklaring synes emellertid vara något ställd på skrufvar. Enligt underrättelser från tillförlitliga källor lärer danska utrikesministern verkligen ha utfärdat ett cirkulär, ehuru icke till de främmande makterna, utan enskildt till Danmarks diplomatiska agenter i utlandet. Dessa befunno sig nemligen, sedan traktaten af den 21 Nov. blef bekant, uti stor förlägenhet när man vände sig till dem med förfrågningar, huruvida Danmark, som gemensamt med Sverge utfärdat neutralitetsförklaringen, äfven vore med om traktaten med vestmakterna. Danska utrikesministern har då i en cirkulärskrifvelse gifvit dem besked derom, att Danmark icke har någon del i traktaten, men synes tillika ha begagnat tillfället att uttala sig öfver Danmarks neutrala ställning på ett sätt, något när liknande det som är användt uti den svensknorska cirkulärdepeschen af den 18 December, men som då de uttalanden och hotelser mot Ryssland, som finnas i den sistnämnda, naturligtvis icke förekomma i den förra depeschen, lätt kan ge rum åt den tydningen, att en sträng neutralitet är Danmarks sista och oåterkalleliga ord med afseende på den nuvarande europeiska konflikten. Hvad som emellertid synes vara säkert, är det att Danmark för närvarande befinner sig i en isolerad ställning, hvilken hr v. Scheel utan tvifvel begagnar för att förmå Danmark att kasta sig i armarne på Preussen och den neutrala ligan. Vi behöfva ej vidlyftigt utveckla, af hvilken vigt det är för de förenade skandinaviska rikena — vare sig att kriget kommer att sortsättas eller icke — att förekomma en dylik Danmarks anslutning till det neutrala ryssvänliga lägret: hvilket borde kunna vara så mycket lättare, som enligt alla uppgifter både konungen och största delen af ministrarne äro gynnsamt stämda för vestmakterna och anledningar äfven för Danmark att söka garantier mot Rysslands inkräktningslystnad icke alldeles lära saknas, om man fär sätta tro till de rykten som vid flera tillfällen uppdykt inom pressen rörande vissa framställningar från Rysslands sida om Bornholm och Christiansö. Det är af vigt för nordens framtid att Danmark i denna vigtiga tidpunkt icke öfverlemnas åt den politiska hasarden. Sverge och Norge ha fullt ut lika vigtiga intressen att bevaka vid Öresund och Bälterna som vid Jakobselfven och Warangerfjord.