Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1856, sida 2

pitel, ät hvilket öfver en tredjedel af hela budskapet är egnad. Presidenten uttalar sig på det skarpaste och bestämdaste emot Abolitionisterna, såsom de kallas, hvilka arbeta för slafveriets afskaffande. Hans argumentation går hufvudsakligen ut derpå, att hvarje enskilt stat i unionen visserligen ir oafhängig, men gemensamt med de öfriga har att betrygga hvarje enskilt stat åtnjutandet af dess rättigheter; en sådan rättighet är begagnandet af en färgad race som slafvar; det strider derför emot författningen, om föreningar bilda sig i norra staterna för genomdrifvandet af den färgade racens emancipation. Det erinras om de faror, som hota unionen, om abolitionisterna drifva slaffrågan på spetsen, ehuru ett direkt försök till unionens sprängning icke bör ingifva någon fruktan. Presidenten yttrade bland annat, att unionen är tusen gånger starkare, än alla de galna planer till sociala förändringar, som alstras i drömmande sofisters och sjelfviska demagogers förvirrade hjernor. Han räknar med tillförsigt derpå, att kongressens vishet I och framför allt den allsmäktige Gudens fortfarande nåd skall bevara författningens helgd och unionens integritet emot alla inre och yttre fiender. Budskapets läsning emottogs med allmänt bifall. Herrar Clayton, Cass och Seward gillade regeringens beteende uti central-amerikanska frågan, och herr Clayton, en af upphofsmännen till fördraget af år 1850, förklarade, att den tolkning, som England nu gifver detsamma, aldrig varit de kontraherande makternas mening. Senaten ajournerade sig, sedan den voterat budskapets tryckning. Underrättelser via Marseille från Konstantinopel af den 10 dennes gifva vid handen, att en föregående notis, enligt hvilken Omer Pascha kallats till Konstantinopel för att göra reda för sitt handlingssätt, saknar grund. Skriket mot honom synes hafva saktat sig något, sedan man vunnit den öfvertygelsen, att han haft att kämpa mot så stora svårigheter. Den till Konstantinopel anlände general Kmety (Ismail Pascha) hade lugnat de farhågor, som man hyste för Erzerum genom den försäkran att Muraview ej kunde dispouncra öfver en tillräcklig styrka för att, med något hopp om ett lyckligt resultat, fullfölja sina operationer på turkiska området. Att Kmety haft rätt bevisas bäst af Muraviews genom telegrafen förkunnade återtåg. Från Krim berättas under den 6 Jan., att kölden var temligen sträng. Beskjutningen af norra fästena fortfor. De sednaste underrättelserna tala om ett projekteradt fälttåg i Georgien under sir Colin Campbells befäl. Från Petersburg skrifves till Le Nord: Genom en dagorder af general Muraview af den 4 Dec. har paschalikatet Kars samt de angränsande delarne af paschalikatet Olta, Som underkastat sig, förenats under namnet provinsen Kars och bar dess civila och militära förvaltning uppdragits åt general Melnikow. — Från Tiflis förmäles, att de i Kars i fångenskap råkade engelska officerarne inträffat i förstnämnde stad den 9 Dec. Den 10 anlände deras turkiska olyckskamrater. Af senare underrättelser per telegraf har inhemtats, att Muraview med hufvudstyrkan af sin arm utrymt Kars och återvänt till ryska gebiet. Anledningen uppgifves icke, men detta återtåg kan icke stå i något sammanhang med fredsunderhandlingarne, ty det verkställdes redan innan de österrikiska propositionerna anlänt till S:t Petersburg. Det bekräftar sig, att österrikiska regeringen motsätter sig prelaternas tilltag att, med stöd af konkordatet, fjettra pressen i den andliga maktens bojor. Senaste posten. De franska tidningarne fortfara att, i skarp motsats till de engelska, föra det mest fredliga språk. Bland de franska tidningsartiklarne förtjenar en i Constitutionel en viss uppmärksamhet. Uti denna artikel, som anses vara hemtad ur en halfofficiel källa, antydes, att om England skulle vilja begagna sig af 5:te punkten i österrikiska propositionerna för att för Ryssland uppställa andra vilkor än de som verkligen äro angifna i dessa propositioner och hvilka Constitutionel förklarar för tillräckliga, så skulle icke Frankrike följa sin bundsförvandt på denna väg. Vidare säges i samma artikel, att det är en hederssak å de allierade makternas sida att ej fordra mera af Ryssland än det antagit, då det gick in på An sjgfoprririaka uranagitjanoarnaä För äfriot äv I —