Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1856, sida 2

barm, men skyndade snart tillbaka till stranden, såsom en förbrytare, hvilken under sina nattliga förrättningar plötsligt anfalles af samvetsagg. I Han stannade vid kanten af skogsdungen, öppnade försigtigt häckarnes gröna förlåt och såg eller tyckte sig se en qvinnogestalt på balkongen utanför ett af fönsterna. I detta ögonblick gick en sky förbi stjernbilderna i zenit och kastade en töcknig skugga öfver den holländska byggningens fagad. Men när stjernljuset, likt en strålkatarakter, åter nedströmmade på densamma, kunde. Paul tydligt urskilja gestaltens anletsdrag .. den var honom allt förväl bekant. — Det är hon, hviskade hans inre röst, ty hans läppar skulle ej haft styrka att öppna sig. Paul led 0 af den grofva egenkärlek, som ofta beledsagar männernas lidelser och nycker; men han trodde sig dock kunna tolka till sin fördel, hvad han nu såg, att nämligen Aurore vakande tillbragte natten före skiljsmässan. — Jag är icke inbilsk, tänkte han inom sig, — men vänskapen vakar icke under nattens timmar; skulle hon kunna älska mig mer än såsom vän? Men qvinnans vänskap kan vaka. Aurore hade i Surcoufs närvaro undertryckt sina känslor, men hennes hjerta ville brista vid den tanken, att det måhända var ett evigt farvil hon sade till den ädle ynglingen, sin bäste vän, och hon hade beslutat vaka, för att få lyssna till Pauls sista steg på deras fristads gästvänliga område. Timme efter timme förflöt, och vid österns rand visade sig en svagt rodnande strimma genom nattens darrande stjernljus. Frän hamnen hördes sorlet af en vaknande verksamhet, och i trädens kronor förkunnade ett och annat qvitter, att skogens morgonkoncert snart skulle börja.