lands nyare vitterhet äfvensom nägra af de tyska skalderna, af hvilka Wieland och Biirger blefvo honom synnerligt kära. Efter sin ankomsttill Upsala är 1805, invigde han sig ytterligare i den tyska litteraturen, i Goethes, Novalis, Tiecks m. fl. skrifter. När han så lustvandrat i den tyska litteraturens trädgärdar och dermed jemförde vär egen, som företedde en bild af den fransyska smaken, med dess stela aller och klippta träd, var det ej underligt att han ville våga en kamp mot denna stela formalism. Vid Upsala emottogs A. med öppna armar af ett vittert sällskap, som till medlemmar räknades L. Hammarsköld, Stenhammar; m. fl., hvilka dock kort härpå lemnade universitetet. 1807 stiftade Atterbom Aurora-förbundet, i hvilket deltogo Palmblad, Elgström, IIedborn, m. fl.,, men hvari A. dock utgjorde själen. Såsom en frukt af sällskapets lifliga håg och sträfvande att ge en ny rigtning åt sv. vitterheten, utkom ar 1810 tidningen Fosforosd. Samma år utkom ock första årgången af Poetisk Kalender, som sedermera fortgick i 10 är. Vidare deltog A. i den af Askelöf utgifna Polyfem? samt i svenska litteraturtidningen. Till den som möjligen kunde fråga, huru Atterbom och hans stridskamrater kunde tillåta sig sådana anfall mot Svenska Witterhetens berömdaste män, lemnade talaren det svar, att om något skeft skall kunna förändras, måste anfall föregå, som uppvisa felen och bristerna i det existerande. År 1815 sänkte sig den välförtjenta lagerkransen på den ljuslockige Apollosonens hufvud. Men de strider, i hvilka han lefvat, hade förbittrat hans lynne. Han kände sig trött och mätt på lifvet. Då bereddes honom år 1817 tillfälle till en längre utländsk resa. Den gick genom Tyskland till Italien och åter genom Tyskland tillbaka till Norden. Frukten häraf blef vidsträckta och intressanta personliga bekantskaper med tidens utmärktaste män. Atterbom hemkom är 1819 med höjda lifskrafter och en försonligare sinnesstämning, hvilken uttalade i ett vackert poem, som af Tal. upplästes. Kort efter sin hemkomst kallades han tilllärare i tyska språket för dåvarande Kronprinsen; blef 1821 docens i historien samt 1824 adjunkt i theoretiska och praktiska filososien. Sistnämnde år började han poetiskt behandla den underbart vackra sagan Fägel Blåd, hvaraf frukten blef första delen af Lycksalighetens 057. hvilket herrliga skaldeverk ställde Atterbom vid sidan af Europas sfora skalder. 1828 utnämndes A. till prosessor i theoretisk fiiososi, men förflyttades några år derofter till den nybildade prefessjonen i Åstetik. 1840 inkallad att efterträda Asabarden uti Svenska Akademien, helsades han der af Tegner, och satte sig vid sidan af v. Brinekman och Franzen, hvilka han året förut lagerkrönt i Upsala. Sina sista år ägnade Atterbom åt sitt odödliga arbete: Sverges Siare och Skalderv. Snart stod han ensam qvar af sin tids utmärktaste män och sina egna käraste vänner. Geijer, Törnros, m. fl. voro gångna. Sist måttade döden sin pil åt hans maka. Då hade lifvet för Atterbom förlorat sitt behag. Till förskingrande af sin sorg hade han ämnat göra en resa till Köpenhamn, då döden träffade honom i Stockholm d. 21 sistl. Juli. Tal. slutade sin framställning med några vackra verser, hvilkas slutord, så vidt vi minnas voro: — — En skald var Atterbom Så rik, så djup, så ridderlig som from! Efter minnesteckningarnes slut återtog ordföranden ordet och uppläste en längre afhandling, kallad : Nägra betraktelser öfver tidehvarfvets industri, en afhandling rik uppå många lika väl uttryckta, som sanna och upphöjda åsigter, och om hvilken vi derföre hört många önskningar uttryckas, att den måtte bl fva på ett eller annat sätt offentliggjord. Efter föredragets slut lemnade statsrådet Fåhreus ordförande-platsen åt Domprosten Tsomander, dervid några ömsesidiga artigheter vexlades. Till prisfråga för innevarande år var utsatt densamma som för det förflutna, rörande fotometrar, å hvilka priset blifvit höjdt till 20 dukater. I skaldekonsten var ett pris af 12 dukater utsatt för ett poem öfver ett ämne af fritt val. Uppsatserna böra vara inlemnade före slutet af nästkommande Sept. månad. Sällskapet åtskiljdes omkring kl. 9. — Det Löfmarkska målet har i dag förevarit vid rådhusrätten, som helt och hållet ogillade det af stadsfiskalen, v. häradshöfd. Hansson å möbellagret gjorda beslag. — Herr H. Mollenhauers konsert i går afton var besökt af omkring 350 personer. Konsertgifvaren skördade för de flesta af sina nummer lifligt bifall. Vi skola i vårt nästa nummer utförligare redogöra för konserten i sin helhet. — De af fröken Sandels föredragna sånger applåderades rikligen; den si sta af dem, Wärendsflickorna, sjöngs på begäran da capo. I sammanhang härmed kunna ivi fägna vår publik med den underrättelsen, att fröken Sandels ämnar för egen del gifva en kon