lopp hade man funnit, att denna verksamhet borde utsträckas, och till den ändan hade under det förflutna året en ny arbetsordning blifvituppgjord, enligt hvilken sällskapets verksamhet erhållit följande föremål: att utarbeta afhandlingar i de ämnen, som I ligga inom sällskapets område: att utgifva sådana afhandlingar till allmän kännedom, äfvensom att anordna muntliga föredrag inom samma område; att genom understöd uppmuntra vetenskapsidkares resor, särdeles sådana som afse en utvidgad kännedom om Göteborgs län, samt att hafva öfverinseendet öfver stadens naturhistoriska museum. Hvad sällskapet i sådant afseende under året uträttat var, att det utgifvit ett ytterligare häfte af sina samlingar, hvars innehåll i korthet omnämndes. Af de uppgifna prisfrågorna under året hade ett svar inkommit på frågan om nyttan af ett, ordnadt system utaf mått, mål och vigt, hvilket svar dock ej ansetts förtjent af belöning, såsom dels föga utredande ämnet, dels till framställningssättet icke motsvarande fordringarne på en vetenskaplig afhandling. Utomdess hade en skrift inkommit i skaldekonsten, hvilken dock ej heller kunnat belönas, då den dels var inlemnad efter tiden, dels sällskapet för året ej uppställt något täflingsämne inom vitterheten. Sedan härefter naturhistoriska musei direktionsoch revisions-berättelser blifvit upplästa, tillkännagaf ordföranden, att sällskapet under årets lopp förlorat trenne ledamöter: kommersrådet J. Dickson, professor P. D. A. Atterbom samt geheimerädet Stenman i Danmark. Om den sednare yttrades, att han genom sin duglighet och redbarhet samt sitt sällsynta politiska mod ntgjort ett stöd för kon. Christian VIII:s regering. Han var nu vid sin död sekelgammal, en främling för den nya tid, som han på sina sista dagar fick skåda. i Öfver de två inhemska ledamöterna anmodades sällskapets sekreterare, mag. Rudgren, att uppläsa de af honom författade minnesteckningar. Hr Rudgren yttrade bland annat ungefär följande: När i hundramannaräd under ett år endast trenne fällas af allhärjarens lia, kan väl denna tid kallas lyckosam. Men förlusternas vidd får dock ej alltid beräknas blott efter antalet. En enda medlems bortgång kan understundom vara så smärtsam, att tårarnes vattukällor flöda öfver sina bräddar och all lifvets glädje bleknar och försvinner. Men småningom lugnar sig smärtan och sjelfva vattukällorna erbjuda en den kostligaste balsam. Det är minnet af de store hädangångne, som skänker denna tröst. Vi fira i dag ånyo en minnets fest. Dess gärd ägnas här åt tvenne män, som med stora olikheter erbjuda många likheter. Den ene var en förståndets man, af sällsynt kraft och klarhet; den andre var en fantasiens martyr, med gåfvor föga användbara på lifvets marknadsplats. Den ene förvärfvade en ovanlig förmögenhet och egde fullt opp af guld och gröna skogar. Den andre kunde genom trägna mödor och försakelser ingenting annat förvärfva än en grönskande lagerkrans, ridderligen vunnen i Hesperiens trädgårdar. Båda voro de trollmän, den ene med sitt guld, den andre med sin lyra; både hyste de engelska åsigter, den ene i statsekonomi och handel, den andre i fråga om vitterhet; båda uppförde de kyrkor, anlade lustparker och framlockade blommor. James Dickson var icke en son af den svenska jorden, men ammad i ett land, som företer många likheter med vårt eget. Ilan var född i Montrose i Skottland, der hans fader var fabrikant. Efter att hafva åtnjutit skolundervisning dels i sin födelsestad, dels i Aberdeen, kom han vid 14 års ålder på kontor i Edinburg. Vid 21 års ålder upprättade han eget kontor i samma stad, hvilket han uppehöll till dess han 1829 öfvergaf sitt fädernesland och flyttade till Göteborg. Med ingen annan grundfond än sin klokhet förvärfvade han här först en oberoende ställning och sedan rikedom, utvidgande sina affärer derhän, att hans besittningar blefvo större än månget af Tysklands furstendömen. Isynnerhet lockade honom Norrlands furuskogar med underbar makt. Här anlade han sågverk och jernverk, skolor och blomstrande nybyggen. Vid Edsvalla, Forsshaga m. fl. uppstodo eller förnyades en mängd sådana nybyggen. Från Svartvik utgingo drakar i mängd, täflande med hvilka andra som helst som plöja östersjöns våg. Visserligen verkade han ej ensam, utan i förening med erfarne bolagsmän, men han var dock den uppfinnande och ledande tanken i allt. Med så otvetydiga förtjenster om den svenska industrien kunde han ej undgå sin konungs uppmärksamhet, hvilken ock; Såsom ett bevis på sin personliga tillgifxvenhet, uppå samma år lyckliggjorde Dickson med titel af kommersråd och Nordstjerneordens riddarvärdighet. Afundsvärda lif! — Sparad ungdomskraft upprätthöll länge den aflidne vid full helsa och liflighet, som uppenbarade sig i hans rörliga upprätta hållning, och gaf honom kraft att hvarje dag arbeta på sitt kontor. På sin sista tid sysselsatte han sig mycket med läsning af engelsk litteratur, särdeles i landthushällningen, och tillämpade deraf månget nyttigt rön på sitt oemotståndligt fagra Öfverås, der han hade sin ögonfägnad af Floras fagraste barn. Under det förflutna året infunno sig ålderdomskrämpor, hvilka baden i Aachen under sommaren ej förmådde bota. James Dickson dog d. 17 Dec. förl. år, i en ålder af 72 år, efterlemnande en familj, som i honom sörjer den ömmaste make och fader. Kom.-rådet Dickson, såsom innehafvare af en utaf de mäktigaste häfstänger för uträttande af stora allmänt nyttiga ting, försummade i detta afseende