Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1856, sida 2

nade underställa dem, angående sundtullargifternas kapitalisation och betalningssummans fördelning på de respektiva staterna, i proportion efter deras andel i Östersjöhandeln. Skäl af den mest grundade beskaffenhet hafva föranledt mig att afböja denna inbjudning, för såvidt den angår Förenta Staterna. Ett af dessa skäl är, att Danmark ej vill underställa konferensen sjelfva frågan om dess rättighet att uppbära sundtullen; ett annat skäl är, att konferensen, äfven om den berättigades att undersöka nämnda speciella fråga, likväl ej skulle vara kompetent att befatta sig med den stora nationella princip, som i densamma är invecklad och som dermed förknippar frågan om nationernas rätt i allmänhet till fri handel och sjöfart. Dertill kommer — och detta är det vigtigaste skälet för min vägran — att Danmark genom det sätt, hvarpå förslaget blifvit formuleradt, ämnar i frågan om sundtullen inblanda en annan, för densamma alldeles främmande: det vill underordna den under den Jemnvigtsprincip, som utgör grunden för de europeiska staternas politik. Ehuru jag således förkastat detta förslag och fortfarande yrkar fri genomfart till och från Östersjön, har jag dock tillkännagifvit Danmark, att Förenta Staterna vore sinnade att i förening med öfriga makter betala en ersättningssumma för de fördelar, handeln kan draga af de kostnader, Danmark för densamma gjort till underlättande och betryggande af seglingen i Oresund och Bälterna. Jag förelägger er åtskilliga handlingar rörande denna fråga, i hvilka mina åsigter äro mera vidlyftigt utvecklade. Om ej ett tillfredsställande arrangement skyndsamt åvägabringas, skall jag för denna fråga påkalla er uppmärksamhet och föreslå er att vidtaga sådane åtgärder, som synas nödvändiga för att häfda och betrygga Förenta Staternas rättigheter gentemot Danmarks anspråk. . (Forts.) Ännu har man inga detaljer rörande fredsbudskapet af den 16 Januari, under hvilken benämning vi beteckna Rysslands antagande af de österrikiska propositionerna. Den uppgiften, att fredspreliminärerna redan blifvit undertecknade, har imellertid befunnits bero på ett misstag. Det dokument, som den 16 i St. Petersburg undertecknades af Nesselrode och Esterhazy, var endast helt enkelt en förklaring saf den förre ryske rikskansleren, att furst Gortschakoff, Rysslands sändebud i Wien, fått order att underrätta österrikiska kabinettet om att hans regering antagit de propositioner, af hvilka grefve Esterhazy varit öfverbringare. Constitutionel meddelar en depesch från St. Petersburg af den 18, enligt hvilken denna dag från den ryska hufvudstaden sändts sen kopia af det den 16 af Nesselrode och Esterhazy undertecknade dokumentet till Gort schakoff i Wien. Från Wien skrifves under d. 18 till Hamb. Nach.: I dag på förmiddagen ägde redan det första officiella samtalet rum emellan grefve Buol, furst Gortschakoff och vestmakternas gesandter och vår det härvid fråga om utbytet af instruktioner, som hafva afseende på afslutandet af en vapenhvila, hvilken, enligt hvad det förljudes, skulle räcka 3:ne månader. — Fredskonferenserna skola taga sin början de första dagarne i Februari. Från Paris skrifves under den 19 till LIndep. Belge, att man dagligen väntade afslutandet af en vapenhvila, till hvilken redan franska kejsaren skulle hafva gifvit sitt samtycke. Granskar man de omdömen, som i de olika utländska tidningarne blifvit fällda öfver fredsbudskapet af den 16, så finner man förtroendet till freden företrädesvis och öfvervägande representeradt i Pariseroch Wienerbladen, hvaremot tviflet på densamma mer eller mindre afgjordt gör sig gällande i större delen af Londons och Berlins tidningar. I Wien är det blott Wanderer och i Paris Siecle, som midt under det allmänna fredsruset icke dölja sina betänkligheter och anse sig böra varna för allt för vidt utsväfvande illusioner. Omvändt står i London Globe isolerad med sina fredsförhoppningar, under det Times, Morning Post, Morning Chronicle, Daily News och Advertiser yttra mycket misstroende till fredsverkets framgång. En dylik företeelse har man äfven i Berlin. NationallLeitung, Vossische Zeit. och Spenersche Zeit. yttra sig tviflande, och blott den ministerielle 2eit. anser freden för betryggad, under det junkerbladet Neue Preus. Zeit. åtnöjer sig med att framhålla, att sedan Ryssland å sin sida gjort det yttersta för fredens återställande, det nu är vestmakternas sak att tillmöteskomma sin motståndares eftergifvenhet.